Att vi sedan nästan blir nedsprungna av ett stort vildsvin känns inte lika kul. Riktigt läskigt faktiskt. Nåja, "nedsprungna" - det korsar vår väg ca tio meter framför oss - men i min värld är det alldeles för nära...
När vi är hemma igen har vi en liten fotosejour i paddocken. Det är inte det lättaste eftersom Fröken Fux minsann vet precis hur man ska göra för att se galen ut på kort: man blundar, sticker upp huvudet och får rådjurshals, ruskar på nacken och grinar illa och viker bak öronen, bara för att visa hur jäkla trist hon tycker det är med paddock så här efter uteritten!
Men så småningom blev det ändå några presentabla bilder, med nya sadeln och ren skinn och allt. Hur jag själv sedan ser ut, det bjuder jag på. Det kanske kan rättas till en annan gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar