Massage...

Eftersom jag för närvarande har valt att INTE tro på att Polly skulle ha drabbats av den hemska sjukdomen polyneuropati bara för att namnet liknar henne, så tänker jag den närmaste tiden agera utifrån att hennes rörelsestörning beror på dålig muskelmassa ihop med för mycket energi. (för varför skulle bara just hon blivit smittad av alla hästarna i stallet då, om det nu smittar genom fodret? Jag menar, det räcker väl nu? Nu är det någon annans tur... :-(
Alltså ska vi se om det går att träna bort det! Jag tänker som så, att lite försiktigt i början och mer och mer eftersom. Gärna ihop med massage. Jag ska se om jag hittar någon bra massör/kiropraktor som kan komma till stallet och behandla. Den som var tänkt, hon hade redan så mycket att hon inte tog emot fler kunder...
Tills vidare får det duga med mig.

Att gå i nedförsbackar - alltså verkligen trampa med bakbenen - är bra träning. Visst har vi gått i mycket backar förr, men då har jag bara låtit henne gå nerför backen som hon vill. Och då har hon gått med halsen framåt nedåt och tyngt på bogarna hela vägen.
Nu tog vi de tre värstebackarna som finns i närheten och där fick hon riktigt jobba sig ner, på tygeln. Detta uppskattades inte speciellt och vid några tillfällen ville hon absolut vila eller gå på tvären. Men det hon var duktig och blev alldeles svettig på halsen av detta traskande! Jag hade ju helst sett att hon i så fall hade blivit svettig på rumpan förstås, men kanhända att svetten mest berodde på stressen. Det ruskades också väldigt på huvudet och när vi kom ner ville hon helst av allt bara flyga iväg i nåt okontrollerat tempo.

Naturligtvis försvann ju inte bakbensproblemen på stört av det här, det hade jag ju inte väntat mig, utan jag kan bara hoppas att det gjorde gott. Så har vi gått över lätt upphöjda bommar fram och tillbaks ett antal gånger, men detta krävdes ett väldigt arbete av matte, med att först gå ända till vagnhallen och öppna upp där, och sedan släpa bort fyra tunga bommar plus några stöd ända bort till paddocken och sedan samma visa efteråt fast åt andra hållet. Detta eftersom bommarnas ägarinna inte vill att de ligger ute och blir fuktiga. Det känns som att detta var lite mycket arbete för så lite nytta. Måste vara enklare och lika nyttigt att leta upp nåt brötigt sidospår inne i skogen att gå i, vid sidan om skogsvägen.

Jag är inte kunnig i att ge massage eller stretcha och Polly är inte van vid att någon drar i hennes ben. Men vi började lite försiktigt med allmän benlyftning fast lite högre och längre stund än som är vanligt när vi kratsar hovarna. När hon slappnade av fick hon beröm och så var det bra.
Så drog jag i hennes svans och hon drog emot och det var ju bra. Sedan masserade jag muskelområdena runt bak-knäna, låren och runt korset på henne, med arnika. Jag stod och knådade lätt, både länge och väl och vinterpälsen lossade i stora härvor och något måtte jag ha gjort rätt, för hon stod blickstilla under denna behandling och både gäspade och tuggade lite. När jag höll på med lårmusklerna på ena benet, så ställde hon tyngden på det andra benet, så att hon kunde slappna av ordentligt där jag höll på!