Snorkfröken och jag: mars 2013

söndag 31 mars 2013

Fröken Fux är uppmärksam

Så duktiga vi varit idag! Jag tror vi så smått börjar förstå varandra. Snart blir det promenad också - bort från hagen och bort från Indra - ännu ett test som ska klaras av innan det riktiga allvaret börjar.

Idag lät jag bli att putta på henne och ha mig. Jag bara tittade på fram- eller bak istället och viftade pyttelite med repet och hon flyttade så snällt i sidled så.
Vi tränade också på att byta varv på volten sjuttiåtta gånger utan att hon försökte tränga mig när hon bytte. Det gick bra.
Hon gick snällt runt mig utan att jag behövde följa henne med blicken. Jag kunde stå still och byta hand på repet bakom ryggen.
Hon böjde snällt ner huvudet ända ner till marken för ett lätt tryck mellan öronen.
Hon ryggar och kommer tillbaka till mig hyfsat bra. (Jag kan inte få henne att rygga så långt ännu bara - det blir bara ett par tre steg åt gången.) Hon ryggar däremot alldeles utmärkt vid sidan om / tillsammans med mig, utan att jag behöver dra i repet.

Hon blev en aning ouppmärksam en stund, när Indra försvann från åskådarplatsen efter en stund och gick upp mot huset, där det pratades och grejades. Men det gick bra ändå, att vara alldeles "ensam" kvar... ;-)

Dagens nyhet var ett stort rödgult paraply. Detta fällde jag upp och ner ett stort antal gånger och viftade hejdlöst med, uppe i luften och nere vid marken. Hon skyggade bara lite grann i början, men sedan var det helt okej. Jag fällde ihop det och fick stryka henne på hela kroppen med det, mellan benen och under magen.
Sedan fick hon nosa på det när det låg på marken. Och hon stod sedan och tuggade en lång stund medan jag kliade henne på halsen. :-)

Som avslutning sa jag åt henne att stå stilla medan jag gick bort tio meter och hämtade spöet som jag lagt ifrån mig och hon stod snällt stilla hela tiden och väntade.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 26 mars 2013

Sidvärtes

Ja isen och snön ligger där den ligger, där uppe i skogen där stallet är, så det är inte mycket man kan göra. Nu behöver jag inte heller stödmata med lucern längre, eftersom magen blivit tämligen rund. Pigg och glad men "försök-inte-ta-bort-mig-från-hagen-och-min-kompis!!"
Nåja, om/när bara isen har släppt nån gång till midsommar, så ska vi nog ta en dans bort i vägen i alla fall, tills hon ser att världen inte går under för att hon inte ser eller hör Indra på en stund.

Det är ju inte så mycket is i hagen längre även om det är väldigt knöligt och hårt, så vi övade lite i longeringslina där nere idag, med Indra som intresserad åskådare. Det blev lite trav i bägge varven, men det vi egentligen övade på var flytt för tryck på sidorna. Bakdel respektive framdel. Bägge sidorna. Om jag trycker väldigt hårt så är det inga problem att flytta henne, men jag skulle gärna vilja se lite snabbare reaktion. Jag hade spöt med för att peta med och vi höll på där en bra stund, varvat med att rygga. Det gick inte sådär strålande, utan jag fick öka trycket hela tiden, men hon fick beröm för varje litet steg hon flyttade ett ben och när hon sedan började tugga, så tyckte jag det fick räcka för idag. Vi får repetera i morgon.


Det är ju användbart i många lägen, men det är främst för att lätt kunna sitta upp från en sten eller stubbe varsomhelst utan att behöva klänga i stigbygeln. Dels kan en sadel glida runt, om magen är rund och det är ju otrevligt, men dels kanske jag vill komma upp barbacka ibland också. Sedan är det så mycket snällare mot hästen att lätt kunna kliva upp på den utan att hänga på ena sidan. Visst är det fantastiskt så lätt och behändigt det ser ut i klippet nedanför?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

lördag 16 mars 2013

Konsekvensen

Nähäpp, det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hade provgått isvägen nu ett par dagar efter den nya snön hade satt sig och funnit ut att om man bara höll sig på kanten och gick försiktigt, så skulle man kunna ta sig längs vägen till ett ställe där man kan vika av in i den vilda skogen och traska en runda över stock och sten där. Jag tänkte att det skulle vara ett trevligt avbrott från att bara gå i hagen. Och samtidigt en liten uppvärmning tills isen är helt borta och jag hade tänkte kunna börja rida. En jättefin promenad skulle vi ha, jag och Polly. :-)

Men konsekvensen av att enbart gå i en hage tillsammans med en annan häst under fyra veckor, blir att då blir det plötsligt väldigt läskigt att lämna denna hage! Det där med att gå sakta och försiktigt längs vägkanten kunde jag ju glömma. Det gick ju bra så länge som vi gick längs hagen - även om den innehöll en vilt skriande Indra som trodde vi skulle rymma till Kina eller nåt. Men när vi sedan lämnade hagen bakom oss, och så småningom även utom synhåll, då fanns det inget som hette lugn skritt längre. Efter att först ha testat nödbromsen flera gånger, men blivit igångsatt av mig igen, så dansade hon fram, taktade, gjorde piruetter, studsade och gjorde helomvändning mot mig, lättade på frambenen och hade helt glömt bort allting vi brukat göra tillsammans. Som att gå vid sidan eller snett bakom. Och lyssna till "saaakta" när det behövdes.


 Följden blev att jag själv hamnade ute på isen och höll på att göra ett par rejäla rovor som jag undvek enbart genom att släppa efter på grimskaftet. Då steppade hon själv ut på isen och gjorde fler piruetter och halkade omkring som Bambi och det såg fullkomligt livsfarligt ut. Sedan dök hon in bland träden och högg in på några kvistar som hon sedan frenetiskt tuggade på medan hon rullade med ögonen och gjorde sitt bästa för att se ut som ett vilddjur.
Eftersom jag inte ville att hon skulle bryta några ben på isen, så stannade jag till där bland träden en stund för att se om hon lugnade ner sig, men det gjorde hon inte. Runt runt runt gick det. Så vi tog vägen tillbaka igen. Taktande och högljutt blåsande och med huvudet högt. Indra mötte upp i hörnet av hagen och sprang med på sin sida tråden. "Äntligen där är du ju! Du har varit borta minst två minuter! Väldigt långa minuter!"

Så den där fina promenaden kunde jag alltså glömma. Trist men sant. Jag får vänta tills isen är borta, så hon kan dansa och steppa utan att jag behöver vara rädd för hennes liv i alla fall!
Väl tillbaks i den trygga hagen var hon som vanligt igen. Dvs efter att hon rusat i full karriär upp till boxutrymmet, där hon visste att hon strax skulle bli serverad mat. Dessutom passade jag på att borsta bort en famn vinterpäls igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdag 13 mars 2013

Vinterland

Det snöar och snöar och all is begravs under snön. Det vill säga, den ligger kvar där och är precis lika hal som förut, men skillnaden är att nu ser man den inte under snön, så det är ännu värre att gå! Vägen till stallet är dessutom inte plogad. Hoppas verkligen att de kan hinna med att ta den med nån gång snart, även om de andra vägarna har förtur. Den här vägstumpen ligger liksom utanför vägföreningens område. Det var på grund av att den inte plogades sist, som det blev så himla tjockt islager när det regnade på det sedan och därefter frös den 18 - 19 februari.

Det fanns inte så mycket man kunde ta sig till idag heller, mer än att mocka lite och ge mat. Så jag passade på att filma allt snöelände varvat med lite gulliga hästar! Dvs det Indra så effektivt håller på med är att hindra Polly från att gå in i boxutrymmet för att få mat! Bägge vet att det är det som är på gång och Indra är avundsjuk och vill ha full kontroll. :-)


I vanliga fall låter det ju så himla gott när hästar tuggar. Hö eller pellets eller annat. Men inte den här sörpan jag rör ihop! Särskilt när jag fått i lite för mycket vatten! Så även om det inte hörs på videon, så var det alltså ett väldigt slafsande och dreglande, eftersom maten var rätt så blöt! :-D

Tur i oturen att Polly inte ramlade värre än hon gjorde när hon halkade på den förrädiska isen!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,



tisdag 12 mars 2013

På håret

Även om isen ligger stadigt fast i backen och ingen mildring går att skåda när det gäller minusgraderna, så är det vissa vårtecken som inte bryr sig om det. Dagens skörd, och då har jag ju ändå bara tagit ca 5 minuter på varje sida. Det är liksom ingen ide att fortsätta, för det tar ju aldrig slut ändå. Och hon ska väl ändå ha lite kvar i minusgraderna även om hon får ha täcke?
Jag kanske kan stoppa en kudde? :-)



Ett tillfälligt avbrott i allt gosande och kelande blev det när något intressant hördes från horisonten.Annars fick jag en rejäl tungkyss med öppen mun tillbaka över hela ansiktet efter att ha pussat henne på mulen...



Och Indra hon äter och äter och magen blir allt rundare...Men i natt måtte de stått inne i boxen båda två, för så mycket skit som där låg idag har det nog inte legat på hela vintern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 10 mars 2013

Skit + vind = skitvind

Cirka fem minus på dagen och en isande vind från något elakt ställe, som gör att det känns som 15 minus istället. Ibland yr snön i luften också. Finns det något som är det minsta löst, så slamrar det eller fladdrar i vinden. Usch!
 Jag traskar upp till stallet och kryssar mellan de få luckor i isen på vägen som går att finna. Väl uppe så får Polly sin dagliga Lucernblandning medan Indra tålmodigt står och väntar. Vilken skillnad mot för några veckor sedan! Då vankade hon surt fram och tillbaka utanför boxdörren och försökte ideligen sträcka sig efter maten, och efteråt skulle hon "straffa" Polly. Nu bara står hon där och väntar och ser lite martyraktig ut. Fast jag brukar alltid ge henne lite morotsgodis också, för att hon ska veta att hon är en sådan god kamrat. :-)



Sedan går jag ut för att mocka lite utanför boxen. Den stenhårda skiten har redan frusit fast i marken, trots att jag vet att den inte är så himla gammal. En titt lite längre bort visar en hage alldeles full av skithögar, varvat med hålor och isfläckar. Ska detta verkligen bli grönt gräs en gång?!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

torsdag 7 mars 2013

Suck

Ja inte är det mycket man kan göra i dessa istider. Jag går till stallet, klappar och borstar lite, och så får hon äta lite extra mat. Varje dag på vägen dit, så synar jag isen på vägen med hökblick. Frågar mig om de kanske inte blivit en millimeter tunnare på det eller det stället?
Men inte går det att gå nånstans inte. För även om det kan vara strimmor med bar väg ibland, så kommer det senare en hundra meter lång sträcka med heltäckande is och is-snö igen. :-(

Jag var nere och vandrade i skogen mellan två vägar igen idag. För jag hade ju tyckt att man kunde komma fram någon enda stans, där mellan väg A och väg B. Har gått omkring där två gånger tidigare den senaste tiden. Utan framgång.
1) någon har grävt dikten, djupa, branta, med breda diken, men knölig tuvmark och risig skog på båda sidor. Dessa diken går på nåt besynnerligt sätt kors och tvärs och hur man än går och svänger, så får man strax ett nytt dike framför sig.
2) Där jag minns att jag brukade rida förr, så har det nu blivit så sankt mellan tuvorna att en häst lätt skulle kunna fastna och gå ner sig där... Huu! Under retfulla trettio meter eller så... Försöker man ta sig runt det området, så kommer man bara dit där alla diken är...

Till helgen har de lovat minus 12 grader på natten och sedan även minusgrader på dagen också och nästa vecka ska det snöa flera dagar! Så täcket får allt ligga på.
I morgon ska jag ut och leta i skogen igen, om jag möjligen kan hitta någonstans vi kan ta oss fram. Bara en liten bit, så vi kan gå runt där lite och åtminstone få lite omväxling till hagen.

lördag 2 mars 2013

Sol men kalla vindar

Nu har det varit solsken och några plusgrader i flera dagar. Något vi inte är vana vid här. Men töandet av all is går väldigt långsamt eftersom skogsvägarna ligger i ständig skugga och det dessutom är minus på nätterna.

Vi tog oss i alla fall ut i den allra närmaste skogen här, genom den frusna trädgården, och traskade runt en stund. Mest för att få lite omväxling mot hagen.

Så hade vi en liten foto-sejour där även jag fick vara med, eftersom J var hemma idag, samtidigt som jag var där. :-)



När Polly sedan släpptes, så upptäckte hon att hon plötsligt var alldeles ensam i hela hagen !!!! Hjäääälp! Blåsljud och allmän upprördhet.



 Men sedan kom ju Indra tillbaks efter en mini-promenad med J. Trots att de inte precis är kära i varandra, så håller de ju koll på att ingen försvinner. De är ju trots allt varandras hela flock! ;-)