Snorkfröken och jag: juli 2013

onsdag 31 juli 2013

Kanelbullekrull

Hade lite sovmorgon idag, så vi kom inte iväg förrän halv elva, vilket betydde sol och värme. Men det var inte riktigt så tryckande i dag som det varit den senaste tiden, så det funkade fint ändå. Tänk att jag bara har ridit henne i 3½ månad! Jag tycker att vi har kommit varandra riktigt nära på den tiden!
Vi skuttade över den s.k. stockbron och drog oss bort mot "gamla ridvägar", dvs nära förra stallet och de vägar vi brukade rida då. Tror hon tyckte det var kul, för hon piggnade till betydligt! Den elake skogsägaren hade dessutom gjort det enkelt för oss och öppnat vägbommen och vi galopperade nästan hela den rundan. Ju mer vi galopperade, desto piggare blev Fröken Fux. På vägen tillbaka blev det lite bus också, och hon slängde med nacken alldeles väldigt. Jag busade tillbaka och höll henne väldigt kort i skritt inför en väldigt inbjudande sträcka - och sedan sköt jag fram händerna på hennes nacke och och skrek: JA! Galopp!! Och hon for iväg som skjuten ur en kanon!

Efter det ville hon inte gå i skritt alls mera, utan krullade ihop sig som en kanelbulle och ville bara springa hela tiden, skit samma att det var nerförsbackar och annat, så när vi kom till stockbron igen blev hon nästan glad för då fick hon hoppa och skutta lite! Två härliga timmar med en glad häst - det lever man på hela dagen sedan. :-)


Notering till mig själv: Nu är det en vecka sedan jag tog bort special-padden under hennes sadel och den har inte glidit nånting sedan dess! Hurra!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

måndag 29 juli 2013

Varmt, sa Bull

Man får vara glad att man orkar rida nån gång emellanåt i den här senaste tidens värme, men att orka sitta vid datorn blir lite för mycket. Men ikväll får jag göra ett undantag.
Gårdagens ridtur började glatt i rask takt. När vi hunnit till vägskälet där den högra vägen går till hagen och den vänstra till en mer obestämd väg med flera alternativ, så såg hon väldigt förvånad ut (jodå, en nacke kan se förvånad ut!) över att vi inte skulle till höger. För det ville hon absolut. Jag undrade högt om hon någonsin varit med om att vi gått upp från hagen, borstat, sadlat och jag upp på ryggen - för att sedan bara rida direkt till hagen??!!
Hon skruvade på sig och tyckte att nej, men någon gång ska väl vara den första?

Men nej, vi tar vänster. Upp för en lång backe. Den tas vanligtvis i rask trav eller ibland galopp, men den här dagen tar det tjugo minuter att komma upp för backen. Den är nämligen kantad med nedtaget sly som tagits ned för några dagar sedan och som nu legat och blivit visset och brunt och detta är tydligen livsfarligt att gå förbi. Det hjälper inte att mödosamt gå förbi en brun hög utan att något händer, för nästa kan ju ändå vara farlig, osv.
Snorkfröken muttrar något om vildsvin...
Men väl uppe går det bättre och bortsett från alla evinnerliga flygfä som envisas med att sitta och bita henne under magen och mellan bakbenen och framme på bringan hela tiden, så är det en väldigt trevlig kvällsritt.



På hemvägen, när hon glatt galopperar fort och lätt på en av favvo-sträckorna - en gräsbetäckt skogsväg - blir det plötsligt tvärstopp då en joggare dyker upp i synfältet en bit framför oss. Joggaren stannar till, (ser INTE på oss, även om han ju måste ha sett oss) glor på sin armbandsklocka och gör en helomvändning och springer tillbaka igen. Så är han försvunnen lika fort som han dök upp!
Jag får en lustig känsla av att han är livrädd för hästar men absolut inte vill visa det, utan snabbt behöver ett giltigt skäl för att vända om. Dvs han ser på klockan och OJ vad den är mycket plötsligt, jag måste GENAST hem!!


Roy har väntat på henne i hagen och gnäggar välkomnande. Det blir plötsligt kö till vattnet eftersom de måste göra allting lika. Sedan ska det rullas, och det grundligt. Jag står och väntar med flughuvan och hon kommer villigt fram och kör in huvudet i den. Hon vill väldigt gärna ha den på, men det är stört omöjligt att inte gnida av den när hon rullar sig.



I morgon blir det en morgontur och det ska bli spännande att se vad det blir för väder för en meteorolog säger att det ska vara solsken, en annan att det ska åska och ösregna.

lördag 20 juli 2013

Fnork

Vi kommer in i stallgången. Det är öppet rakt igenom och utanför dörren på andra sidan ligger de svarta gummimattorna från en box utbredda för att torka. Det har varit storstädning. Snorkfröken gör STORA ögon och tror nog inte att hon ska gå in i stallet. Alls.
Men jag får henne att motvilligt gå in några meter till. "FRRNORRK!"
Steg för steg tar vi oss då igenom stallet och ut på andra sidan. "KRRRONFF!"
Men, jodå, hon nosar och kliver sedan ut och upptäcker att man faktiskt kan gå på dem med. Duktig gumma! :-)
Efter en stund är det dags för oss att bege oss ut i morgonstunden. Förhoppningsvis någorlunda fritt från insekter ännu så länge. Pigg och glad ända fram till första galoppen på banvallen, då hon viker öronen tätt bakåt och sparkar bakut, högt och fint, flera gånger. Man är väl inte släkt med Crut för inte heller!
I traven går hon mjukt och fint framåt, men i galoppen kryper hon bara ihop. Vad är det hon vill säga?

Jag tänker att det löser sig nog med tiden längs rundan. Vi tar en för henne ny väg idag och det innebär att hon inte bjuder lika mycket i galopperna eftersom det ju kan lura hemska faror bakom varje kurva. Men hon galopperar i alla fall utan konstigheter.
Så kommer vi till den där trånga passagen där det växer en massa unggranar. Kan man inte få lov att röja lite? Snälla?
Polly traskar på rakt fram och stannar då hon kommer till en gran.
"Gå du!"
"Eh... Det är ett träd där. Ska jag gå rakt in i granen?"
"Det går fint ser du..."
"Okej!" Polly går rakt in i /igenom granen och ut på andra sidan kommer ett ekipage som är helt täckta med barr och kvistar och där ryttaren skrattar på ett förryckt sätt. Som sagt, förra året var det inte riktigt lika trångt här! Men nu är vi igenom och sedan är det inga mer problem. Vi skuttar över den så kallade stockbron även idag, efter bara lite tvekan! Duktigt!

Nere i hagen står Roy och väntar och gnäggar välkomnande. Polly går in och hon ska dricka vatten och då måste Roy det med. Sedan vallar han henne bort en bit, där de båda rullar sig. Då är det min tur att göra entré med rånarluvan... nej jag menar flughuvan. Jag går in i hagen och ropar, Polly kommer genast och kör in huvudet i den framsträckta huvan- :-)
Sedan följer båda två mig till utgången. Jag vet inte om de vinkar hejdå, men jag tror det.

tisdag 16 juli 2013

Flykten från farliga flygfän

Åååh vad hon är modig min lilla häst! En lång tur på nästan 2½ timme var vi ute ikväll och kämpade mod ondskefulla blinningar och bromsar. Fröken Fux bjöd på ett par rejäla bakutsparkar i galoppen, som jag tror var mer ämnat åt elaka flygfän än åt nån slags livsglädje. Sedan dröjde det också en stund innan hon begrep att mitt fäktande med spöet där bak runt hennes rumpa inte betydde at hon skulle springa jättefort, utan att jag bara hjälpte henne mot insekterna. Men sedan gick det bra! :-)

När vi skulle passera genom gården Lunnabo och precis passerade hörnet på ladugården, så låg där en jättestor presenning som täckte något bulligt längs hela gaveln och den fladdrade friskt i vinden och tog olika former hela tiden... Palencja gjorde nån sorts saltomortal och flög hysteriskt bakåt och skulle absolut INTE!!!
Men jodå, jag fick faktiskt fram henne en liten bit till slut, så att hon liksom kunde stå och kika runt hörnet på detta böljande monster. Till slut bedömde hon faktiskt att det nog inte var livsfarligt trots allt. Bara en aning suspekt. Så vi kom förbi. :-)

Sedan så hoppade hon äntligen över den eländiga stock/stenbron idag, med mig på!!! Hurra!!

Gräset på stigen på väg ner hade vuxit väldigt sedan den här bilden togs och det skymde sikten, så hon såg inte bron på så långt håll som hon brukar och det verkade nästan som att hon hade glömt bort att den fanns där. Men så plötsligt, så var vi där - och hon såg den... hejdade sig, tvekade, och sneglade bakåt på mig...
"Jodå! Du vill HEM!" sa jag. Och det ville hon. Hopp!
Ååh vad glad jag blev! Synd att ingen kunde varit med och tagit kort på just sådana händelser, hi hi!


Sedan hade hon jätte, jätte, bråttom hem efter det. Jag tror att hon skulle berätta för Roy...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 14 juli 2013

Regndans

En härlig tvåtimmarsritt på en glad och positiv häst blev det i morse, där den största utmaningen var en stor svart sopsäck (plast, tom) av någon anledning låg som ett skrynkligt svart lik mitt på skogsvägen där vi kom.
Snorkfröken stenvägrade att gå närmare än 20 meter eller så, så jag fick naturligtvis sitta av och leda henne fram. Men väl framme, efter att jag skrynklat ihop påsen till mer överkomlig storlek, så nosade hon nådigt på den och sedan fick jag t om stryka med den över halsen på henne. Jag tror hon kände sig lite dum...


Nu när veterinären har lovat komma och titta på hennes röda näsa, så tyckte jag idag att det var aningen mindre rött...?? Känns lite fånigt - kanske ska jag avstyra besöket? Ska fråga igen när hon ringer. Men har inte lilla pållan ovanligt stora öron också? Åsne-gener kanske? Men en väldigt söt åsna i så fall. :-D



Efteråt var hon ganska svettig så då blev det dusch. Det var synd att jag inte kunde fotografera samtidigt, för det blev dusch med dans. Fast efter mycket om och men så gick det att spola lite på hals, rygg och sidor också, och inte bara på benen. Och det var även kul att försöka dricka ur dusch-strålarna! Sedan var det som vanligt gott med mat.


onsdag 10 juli 2013

Trängselskatt?

Vi började i paddocken, denna gråmulna blåsiga dag, men det var inte särskilt populärt. Så efter en kvarts harvande där så tänkte jag att varför plåga sig med det, när varken hon eller jag tycker det är särskilt kul? Bättre då att jobba lite ute på skogsvägarna.
Sagt och gjort och skillnaden var som natt och dag! Mjuk och fin och pigg och glad! Även galopperna går att få runda och fina med bibehållen form i avsaktning till trav. :-)

Däremot undrar jag om hon kanske har lite ont i ryggen? Inte för att hon ömmar någonstans när man trycker över ryggraden, men de senaste två veckorna har hon visat en väldig ovilja mot att kliva över stockar/kullfallna träd, som hon inte haft några problem med förut - och det känns väldigt stelt och obekvämt när hon väl tar sig över...
Hoppas det går över när hon (förhoppningsvis) får lite muskler över rumpa och rygg! Det blev lite massage med arnica liniment efteråt.

Sedan är det så mycket rådjur och älgar ute i skogarna nu, så vore det inte på tiden att ta ut trängselskatt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

söndag 7 juli 2013

Lycka

Vi går vägen ner mot hagen. En bil kommer bakom oss. Jag går in mot vägkanten, Fröken Fux följer efter. Jag stannar, hon stannar bakom mig - och lägger huvudet över min axel och nosen mot min kind...

Ibland behövs det inte mer för att man ska vara lycklig hela dagen sedan.

fredag 5 juli 2013

Inga problem

Min tuffa lilla tjej! Idag red vi för första gången den där fina rundan som innebär att man går över träbron där vi promenerade häromdagen. Det är ju aldrig samma sak att gå själv som när matte går före, men på det hela gick det jättebra - det krävdes bara något högre benlyft och lite fler frustanden!
Sedan var det ju över landsvägen och förbi villor och trädgårdar och in på en gångbana som går parallellt med landsvägen med ett "gräsdike" emellan. Hon var helt cool med att det susade förbi allehanda bilar och motorcyklar där, samt att vi mötte ett par cyklister.
Jobb med samling och ryggmuskler var det ju nästan hela rundan och det är mycket smidigare för mig när vi är ute i skog och mark, för hon blir mycket piggare då. Dvs det räcker med bara lätt drivning för att hon ska svara, hi hi.
För ovanlighetens skull hade jag fått med mig spöet idag - det långa dressyrspöet - och när vi ridit hela rundan och skulle tillbaks på gångvägen längs landsvägen tyckte jag att vi kunde trava. Det tyckte hon med och det gick fortare och fortare och med förhållningar lyckades jag t om få henne att länga steget och berömde henne. Men till slut bara "rann" hon iväg för mig, åt vägkanten till, och jag insåg att det var jag som var oroshärden: jag satt nämligen och viftade hej vilt med spöet i luften längs hennes ena sida, utan att jag var medveten om det! Skärpning! Jag ska nog ha ett kort spö med mig ut istället hädanefter...

När vi närmade oss stallet så mötte vi på håll en bil vars förare tyckte att han skulle göra oss en tjänst. Hm. Han backade till ett bredare ställe att mötas på (det var ju snällt), stannade och stängde av motorn (behövdes inte alls men ok...) och sedan när vi precis passerat och hade bilen en halv meter bakom oss, startar han motorn!!! Jädra idiot!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,



torsdag 4 juli 2013

Dag tre

Det är alltså dag tre med bett. Idag hade de nya reptyglarna kommit också, så det blev till att inviga dem. Mycket skönare att hålla i än en vanlig platt tygel, tycker jag.
Flughuvan kvar på idag med och Polly kom fram själv i hagen. Det går minsann framåt där med!

Idag blev det ingen paddock. Någon måtta får det vara. Men vi jobbade minsann i alla fall. Vi har bl a 'banvallen' som är perfekt för sådana övningar: platt och i princip rak sträcker den sig kilometervis.
Hon kan ju inte låta bi att ideligen tugga på/greja med bettet men förhoppningsvis blir det bättre. Jag tyckte själv att hon bitvis kändes riktigt trevlig när hon gick ner lite och ryggen höjde sig. Fortfarande är det inga långa bitar, men ändå.

Vi vek av efter ett par, tre kilometer och tog den där skogsstigen tillbaka med stenbron och all bröte där man måste lyfta på fötterna. Den gillar hon och jag med. Mot slutet av den kommer en sträcka med en gräsväg där det lämpar sig alldeles väldigt med en galopp och vi gjorde inget undantag i dag. Polly ritade snabba liggande U i galoppen några gånger då hon upptäckte lömska faror som gömde sig i gräset här och där, men hon lyckades missa huggormen vi sprang över. Så var jag ju ensam om att se morkullan längre fram, som gömt sig i gräset mitt i vägen, så jag ropade MORKULLA FRAMFÖR!!!!! så högt jag kunde, så när den sedan flaxade upp framför oss, så hoppade Polly bara till lite! Tur att ingen såg/hörde oss; det kändes ungefär som om jag trodde att jag var nån gammal sjöman som ropar Skepp Ohoj! :-)

Den sista biten innan vi var hemma, tog vi också en galopp och när vi sedan bröt av i trav, så gick hon sådär jättefint och när jag släppte på tygeln så stannade hon kvar och sökte sig neråt med huvudet. Det kändes bra att avsluta dagen så!
Att hon sedan läcker som ett såll så fort hon ser Crut och jag hela tiden får torka kiss från stallgången och mocka kiss från andras boxar, det är en annan sak...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

onsdag 3 juli 2013

Små små steg av kärlek

Flughuvan satt kvar idag med när jag kom till hagen. Dessutom kom hon fram och mötte mig med en gång - tredje dagen i sträck! Undrens tid är inte förbi.
Så hade vi ännu ett pass i paddocken (ganska jobbigt och med väldigt små framsteg) men jag lyckades ändå bibehålla både tålamod och optimism. För varje gång hon nickar ner med nacken och jag känner ryggen välva sig något litet, så blir jag uppmuntrad. Och det är ju inte så att går och drar huvudet uppåt framåt i alla fall, som man sett att en del sk stjärnkikare gör. Det är väl bara lite jobbigt att använda alla de där musklerna som varit oanvända så länge nu. Det vet man väl hur det är när något känns jobbigt!!! (Slänger sig i soffan med en bra bok!)

Efteråt tog vi en liten tur i skogen och där kan man ju också jobba lite. Faktiskt. Mitt under rundan så mötte vi F på Crut, arabhingsten som Polly är så kär i. De utväxlade små fräckheter till varandra och Polly blev så till sig att hjärtat dunkade fort fort och hon kunde inte gå på en lång stund och var dessutom tvungen att kissa. Länge.
När vi kom tillbaks till stallet, så står han i stallgången och då var hon tvungen att kissa där med... Suck.

På vår promenad ner till hagen sedan, tänkte jag att jag skulle visa henne träbron som går över Högvadsån också...
Hon klampade över som om hon inte gjort annat än gått över ekande träbroar i sitt liv! Bara hon fick hålla nosen precis nära brädorna och kolla så... :-)
Så följde vi stigen fram till landsvägen. Jag har ju inte gått över någon landsväg med henne innan. Precis när vi nådde fram så svischar en stor lastbil förbi oss, men det var bara ett "oj då, wow!" från Pollys sida. Så gick vi över och in i villasamhället på andra sidan, där det var barn som cyklade och folk som promenerade. När vi sedan vände och gick tillbaka så var det precis lika problemfritt! Härligt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 2 juli 2013

Bett

Idag har det varit manikyr. Så nu ska skorna förhoppningsvis sitta som de ska i närmare åtta veckor till. Hoppas jag.

Så har vi testat bettet igen. Det var visserligen lite skrammel med det idag med, men inte alls på långa vägar så mycket som sist. Det här ska nog bli bra med tiden!
Efter en stunds travarbete i bägge varven, varvat med skritt och på volter och diagonaler osv, så sökte hon sig faktiskt lite, neråt mot bettet - emellanåt! Det var inga långvariga besök där, och  hon tyckte säkert att det var jobbigt eftersom hon inte har så mycket muskler av rätt sort att jobba med ännu. Jag vet ju att det är väldigt viktigt med ryggmusklerna (och nacke och rumpa) men jag har trott att de skulle komma av sig själv med mycket skrittarbete och klättring i backar, men så är det tydligen inte... :-D 
Jag kan dock trösta henne med att det här är jobbigt för mig med - jag har inte heller jobbat tillräckligt med den sortens muskler som behövs nu.

 Men det ska nog bli lite bättre och bättre för varje gång, hoppas jag. Alltså att även jag ska orka lite mer för varje gång, för jag märker att det behövs väldigt mycket framåtdrivning för att jag ska ha något att "hämta upp" där framme! Dvs springa vill hon ju gärna, men då sätter hon fram näsan och tar jag i henne då, så vill hon bryta av.

En lite kortis ut i naturen efteråt blev det, med en galopp som avslutning. När jag bröt av till trav efteråt så gick hon faktiskt riktigt bra! :-)

(På't igen!)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,