Bita sig i bringan

Fjärde tömkörningslektionen för Fröken Fux går förhållandevis bra. Skritt och trav. Hon har själv värmt upp i hagen strax innan, genom att galoppera upp och ner för skogsbacken det fortaste hon kan, med Roy i hälarna.
Men hon gör det inte lätt för sig!  Hon har stora problem med att det tas i yttertygeln på henne - det har inte ställts så stora krav på henne när det gällde formen innan och det här gillar hon inte. Hon envisas därför genom att gå helt felställd i volterna i säkert en kvart, innan hon fattar att man kan sänka huvudet istället.
Efter det går det riktigt bra ett tag, men sedan blir hon trött och genomsvettig och protesterar lite till. Vid ett tillfälle stannar hon bara och har halsen så hopkrullad att det ser ut som om hon fastnat med nosen mellan frambenen! Där stod hon bara, blickstilla, och ser jättekonstig ut. Jag undrar "vad gör hon nu?"och Frida närmar sig det svettiga stoet och ropar försiktigt "hallå???"
Då höjer hon huvudet en aning och fortsätter att gå igen...
Men på det stora hela går det alltså bra och hon går inte orent en enda gång. Bara det är ju ett framsteg!

Efteråt får hon fleecetäcke på och vi går några varv runt stallet. Efter lite stretching och frottering med en handduk och mat i boxen, får hon gå ut till Pompe som går ensam i hagen och ropar eftersom de andra nu tömkörs.