Det är inte galoppen som är jobbig. Hade hon bara fått galoppera hela tiden, så hade det väl inte varit några problem (mer än att sitta kvar i de där väldiga bocksprången hon ligger inne med)! Nej det är skritten!! Att skritta är väldigt jobbigt för Snorkfröken. Fruktansvärt tröttsamt och mentalt slitsamt! Ett par gånger drog hon djupa suckar - den sortens suckar som en trött moder drar, när barnet är extra jobbigt under en dag ute bland folk.
Det är ju inte så att jag tvingar henne att skritta hela tiden! Nej hon får trava mycket och galopperat har vi gjort massor idag för vi var ute en runda på 2 ½ timma! Men emellan alla bra sträckor finns det också långa bitar med asfaltsväg, nedförsbackar och allmänt knöliga upp- och nedförsstigar som är våta och kröker hela tiden. Man måste faktiskt skritta ibland! Den första halvtimmen var hon lugn och fin, men sedan har det varit hets nonstop.
Jag vill ju också öva på att skritta, just för att få till ett riktigt skrittsteg! Jag vill att hon länger på stegen! Hur gör jag detta på denna damen, som envisas med att gå upp i trav HELA tiden, eller takta, och däremellan skritta på utav h-e, med små korta suuupersnabba steg som måtte vara enormt tröttsamma (Ja det var det hon sa, ja...) och varva det hela med små jämfota studs.
Och nacken den knycks på och huvudet ruskas och genomsvett blir hon och en gång satte hon upp nosen i vädret och ylade! Jo det är säkert!. "Uuuuuuu!" lät hon.
Efter att ha s.k.skrittat en lååång bit, så vek vi av från asfaltsvägen, upp för en mjuk backe, där jag tillät damen galoppera. Då blev det naturligtvis explosion och när jag röt "NÄÄ!!" och tog tag i henne när det bockades på som allra värst, så blev hon sur och studsade på tvären nerför backen (som följde efter uppförsbacken.) Vi passade då på att göra lite skänkelvikningar och det gick rätt bra, men lugn blev hon ju inte. Ja så där höll det ju på ända tills vi kom hem till stallplan och då var matte lite trött. Fröken Fux var svettig men annars rätt belåten med att få mat och sedan gå ut till kompisarna igen.
Fast det är något som är konstigt med nåt bakben på henne. Ett eller bägge, vet inte riktigt. Men hon liksom "tappar" det ibland och bakdelen sjunker in under min sits. Detta händer i alla gångarter.
Jag tror att det är något som liksom låser sig, för om det sker precis i en galoppfattning, så får hon inte till galoppen. Hon studsar som en groda, men det händer inte så mycket mer. Om vi då väntar lite, så brukar det gå bra igen efter några travsteg.
Detta var dock ingenting som hände under den senare timmen av våran runda idag, så det är ju inte hela tiden. Men någon gång då och då. Lite irriterande att inte veta vad det beror på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar