Idag tar vi en ridtur trots allt, i det vackra vädret. Polly pinnar på, glad i hågen, men när vi tar vänster upp mot Fällesåsen går det trögare.
En bit upp i backen, alldeles vid en stig som går in i skogen, stannar hon för att bajsa och vill sedan vända. Men jag manar på och vi fortsätter. Ytterligare en bit upp, vid nästa stig, stannar hon igen. När jag skänklar, så backar hon liksom in på stigen i stället. Jag surnar till o hjälper till med spöet. Snorkfröken trampar och vägrar och efter några försök så både ryggar hon och försöker resa sig på bakbenen i protest! Har väl aldrig varit med om maken! Då blir jag riktigt irriterad - klatsch och skänkel - och efter det så går hon som en klocka hela rundan.
Nåja, hon går ju inte helt rent utan att tappa i galoppen, men för övrigt så. Det blir förresten bara skrittarbete utöver de där två korta galopperna. Det är också nyttigt, och ifall hon nu HAR ont så...?
När vi kommer tillbaka så travar vi en liten liten stund i paddocken, vilket hon hatar, men i vänster varv gick det rätt så bra faktiskt. I höger har hon svårt att både ställa sig och samtidigt ge efter för yttertygeln, så det blev lite kämpigt där. Men det är ju inget trots från hennes sida, utan beror på nån stelhet nånstans.
Vi avslutar med lite sidvärtes rörelser och serpentiner på lång tygel. Sedan blir det en godisbit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar