Ruffe blev borstad i stallgången samtidigt som Polly idag när jag hängde in hennes sadel och renskinn över en boxdörr. Då blev det ett väldigt blåsande och fnorkande på Ruffe, som ställde sig i givakt med hög hopkrullad hals och glodde med stooora ögon på den döda renen på boxdörren, två meter ifrån honom! Helt klart väldigt suspekt. M gick fram med det till honom så han fick nosa, och det gjorde han länge och väl, men fortsatte ändå att trumpeta så länge det låg där! Jag tror han menade att han minsann inte tänkte ha det på sin rygg, i alla fall!
Polly sa ingenting alls om skinnet idag, men senare under ritten- när hon hade det på sig under sadeln - kunde hon böja sig bak ibland och lukta på det. Inte på något sätt ogillande, utan snarare förundrad över denna nya pälslukt som numera tydligen hade blivit ett med henne och som det var bäst att göra sig välbekant med.
En kort lugn tur idag med. I början gjorde inte benen riktigt som hon ville, men sedan blev det bättre. Mest skritt, en del trav och ett par små korta galopper. Mycket sträcka på halsen emellanåt, för det stramade väldigt i ryggen. Tänk om den där proffsmassören/kiropraktorn kunde komma nån gång!
För övrigt blir jag bara mer och mer kär i den här lilla underbara hästen! Hon är så otroligt positiv och lyhörd och vill verkligen vara till lags hela tiden - bara man är tydlig med vad det är man vill!
På hemvägen övade vi lite halt och igångsättningar igen, både i skritt och trav. De första två gångerna vi gjorde halt från skritten började hon rygga, eftersom vi gjort så de senaste gångerna. När jag då "sa åt henne" att inte göra som hon trodde, utan det jag bad om så gick det jättebra de nästkommande två gångerna. Hon stod som ett ljus och väntade på nästa kommando, även om jag kände att hon var redo att ge sig iväg vid minsta viktförändring från mig, så det gällde att sitta still. :-)
Hon fick långa tyglar den sista kilometern och gick och sträckte så hon nästan ramlade. Hon gick i rask takt hela tiden utan att börja takta eller gå upp i trav en endaste gång! Det hade ju aldrig hänt för en månad sedan. Och absolut inte på hemvägen!
När hon sedan tvärstannade på enbart röstkommando med lång tygel, så fick hon så mycket beröm att hon stod och kråmade sig en lång stund. Hon böjde huvudet långt åt både höger och vänster, fullständigt övertygad om att så mycket beröm absolut måste resultera i godis! Jag kände mig som en skurk som inte hade något...
När jag sedan står lätt framåtlutad med ryggen mot henne och kör massageapparaten på hennes bogar, så böjer hon bak huvudet och lägger nosen i gropen mellan min nacke och axel och håller den där. Såå mysigt!
Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, arabhäst, halter, renskinn, ruffe, galopp, fnork, massageapparat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar