Ledsamt igen

Usch vad allt känns motigt och ledsamt. igen Efter senaste tömkörningen har vi fallit tillbaka minst en vecka igen. Nu går hon orent överallt och klarar inte att galoppera med bak utan en massa konstigheter med benen. Snubblar/tappar sig även då och då i skritt. Men nyfiken med spetsade öron, glad och gosig och vill tappert lyda minsta vink om tempobyte eller annat. Men det blev bara skritt idag och inte ens en hel runda. Har nu bestämt att det blir ingen mer tömkörning innan hon är helt OK. Inget annat arbete på volter eller i backar heller.

Nu ställer jag allt hopp till equiterapeuten, som ska komma den 3 april. Det blir långa tio dagar innan dess. Om inte detta skulle hjälpa, får jag börja spara pengar till rygg- och benröntgen, samt ultraljud av alla senor. Kostar massor och vill inte ens tänka på vad det sedan skulle kosta om det blir en fortsättning. För inte täcker försäkringen det inte. För visst gnager en otäck tanke hela tiden, som säger cystor! Stora inoperabla cystor! Eller annan hemsk dödlig sjukdom.
Men som sagt, först ska Anne komma och jag ber till allt som kan tänkas finnas, att hon kan fixa till det onda! Hon verkar ju vara jätteduktig!

Jag vägrar att skiljas från min älskade häst! Vi ska ju åldras tillsammans ju!!