Sadelprovning

Idag var det dags för sadelprovning! Jag anlände till stallet med bagaget fullt med sadlar, hemlånade från Horsefarm i Falkenberg. Jag hade väl först hoppats på att man skulle kunna trava lite i paddocken, men det kändes väldigt halkigt under gårdagens snöfall, så kanske inte ändå...

En sadelprovare anlände, samtidigt som snöyran satte igång igen och det var inte måttligt heller! Det var ju tyvärr inte bästa förutsättningarna för att prova sadlar men först mättes det och ritades kurvor och så, för att ha lite mallar inför eventuellt vidare besök i sadelaffären. Polly var något undrande över förfarandet, men inga sprutor eller annat otrevligt syntes till, så hon kopplade snart av.
Sedan var det dags för provning av alla dessa sadlar. Är det något som lilla P tyvärr har lärt sig under hösten, så är det att sadlar är otrevliga tingestar, så åsynen av en matte som bär in sadel efter sadel efter sadel efter sadel, fick ju henne inte att hoppa högt av lycka precis! Istället genererade det bakåtstrukna öron och små försök till att nå fram att bitas lite varje gång en ny sadel skulle läggas på och vickas på och tryckas på osv. Men jag tycker nog att hon var väldigt tålmodig ändå och efter ett tag så slappnade hon faktiskt av, även om hon inte såg överlycklig ut...

Tyvärr så låg flertalet av sadlarna som skrutt på henne och det gör naturligtvis inte det hela enkelt att lilla P är så muskelfattig och platt på sidorna om manken, samtidigt som hon är bred! Ett motsägelsefullt och kruxigt dilemma.
De sadlar som provades var av märkena Frank Baines, Keiffer, två stycken Globus, Albion, Wintec Isabell och en Pfiff. Av dessa sju var trots allt Albion den som låg allra bäst - även om den var i trångaste laget. Hon skulle inte kunna lägga på sig en enda liten muskel framtill innan den skulle klämma, och just muskler är ju det man vill att hon ska kunna få! Så jag tror att en storlek större av det märket, skulle nog bli bra.  Men så länge musklerna där saknas, så blir ju nästa problem att sadeln säkert kommer att glida fram. Och en sadel som glider fram, trycker ju på bogbladen och förhindrar muskelutvecklingen - och då kommer man ju aldrig någonstans...
Men den saken är nog ett problem med vilken sadelmodell som helst och förhoppningsvis kan man förhindra det tillsammans med en padd som lyfter upp den lite framtill.  Hoppas jag, och håller alla fingrar och tår!!

Eftersom man på grund av vädret inte kunde göra annat än att skritta runt lite, så var det ju svårt att kunna testa på riktigt hur den låg på henne, och svårt för sadelprovaren att se också. Allting blev snabbt bara vitt, vitt, vitt!
Men jag tror jag ska ha detta märke i åtanke i alla fall. Så fort det blir mera ridbart väder, så ska jag låna hem en i en storlek större - denna var Medium - och pröva den ordentligt i alla gångarter. Så jag avvaktar nog med köp tills vädret/väglaget blir bättre. Men nu känns det i alla fall som att jag vet lite mer vilken sadel och vilken storlek som passar - och vilka modeller som absolut inte gör det!

När vi packat ihop alla grejor och lagt in i bilarna, så fick naturligtvis alla hästarna i hagen ett anfall av glädjefnatt i snön och det var full galopp, runt runt i hagen, och det hoppades över snövallar och ruskades på nackar och sparkades bakut!

Slutledning: Man hade säkert kunnat trava i paddocken! :-)


Läs även andra bloggares åsikter om palencja, araber, fux, sadelprovning, albion, keiffer, globus, pfiff, sadlar, horsefarm, falkenberg, polly, snorkfröken

Dag efter dag

Häromdagen fick hon trava flera flera varv på volten med grimskaft som lätta inspänningstyglar. Hopknutna över ryggen och ner mellan frambenen och därefter fästade i repgrimman, funkade det alldeles utmärkt. Inte alls spända eller så, utan bara så hon förstod att hon skulle böja ner nacken något.
Först trodde hon att hon skulle gå baklänges. Men när hon sedan fattade grejen med att hon slapp det som drog om hon gick lite neråt med huvudet, så gick det riktigt bra - även om hon inte såg direkt jätteglad ut! Men vi höll bara på några minuter och sedan blev det bakluckegodis och promenad.

Dagarna är sig rätt lika numera. Jag mockar boxen och lägger fram mat och sedan går vi en promenad tillsammans. Därefter får hon ibland springa av sig lite i paddocken efteråt. På fredag ska det komma en tjej och hjälpa mig med sadelprovning. Jag ska få låna hem några stycken. Hoppas, hoppas att de har någon inne som passar henne!
Idag hade det kommit en decimeter nysnö till och det var också första gången sedan hysterin i hagen som hon behövde en tillsägelse - när hon försökte rusa iväg under promenaden. Men ett enda bestämt tag i repgrimman och lite basröst var allt som behövdes. Hon bara tittade på mig med sina rådjursögon - jag menar: hästögon - och försökte absolut inte bära sig åt något mer! Hon var ju liksom bara lite yster...

Rutan brallar runt

Idag är det mest matte som får sig en genomkörare, när vi tar en riktig långpromenad och det blir att pulsa i snön. Jobbigt. Småhuttrande när vi börjar och genomsvettig när vi kommer tillbaka. Men vi har det trevligt tillsammans!
När vi är tillbaks, så får lilla Rutan springa av sig lite själv en stund i paddocken medan matte tar lite bilder. En hel serie blev det. Ska dock bli skönt när pälsen på magen har vuxit ut igen, men tills dess passar det bra med Rutan... :-)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jahapp! Vad ska vi göra nu då? Är vi färdiga här nu?

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, snorkfröken, fux, araber, örnatorpet, foto

Snöänglar

Det snöade hela dagen igår. Det blev inte mer än 8 - 10 cm av det hela, men det blåste och yrde så infernaliskt att man inte ville vara ute en sekund. Snorhal var den också, snön.
Men idag var det hyfsat. Dvs det yrde lite smått idag med, men snön var inte fullt lika halkig. Eftersom jag inte vill lägga på den otäcka sadeln nåt mer nu, utan optimistiskt hoppas på att hitta en ny som passar och inte klämmer, nån gång innan sommaren (!!?) så blev det longering idag. Efter att ha gröpt ur broddhål och skruvat i brodd på både fram och bak, var fingrarna som isbitar. Men sedan gick det bra. Damen fick springa en stund i både trav och galopp i bägge varven. Att göra runda volter är fortfarande väääldigt svårt, men annars var det inga problem.

 Sedan fick hon ställa upp sig för fotografering, eftersom jag ska ha med foto av hennes rygglinje till sadelaffären. Stanna, sa jag och backade med kameran, och hon stod så snällt kvar efter andra tillsägelsen. Det tyckte jag faktiskt var duktigt, för hon ville ju följa efter mig hela tiden.

 

Jag måste säga att jag ser fram emot den dagen hennes päls på magen har vuxit ut igen, så hon slipper se så skämmig ut! Kan det bli till våren tro? När vinterpälsen har släppt? Hoppas kan man ju...

När vi var klara med detta, blev det en halvtimmes skritt-promenad så att även jag fick upp värmen. Små pauser för delikatesser som lingonris och granskott blev det med, även om jag personligen avstod.

Eftersom jag var osäker på om hennes gröt skulle frysa till is i hinken om jag lät den stå i boxen, så fick hon den med en gång, utanför hagen - medan Ruffe avundsjukt tittade på. Roy ville också titta sedan, men se det fick han inte för Ruffe - det är ju ändå han som bestämmer!
Sedan hade jag tänkt mig lite mer fotografering inne i hagen, men en människa med kamera runt halsen går ju inte att motstå om man är häst! Alla var med ens kärleksfulla värre. "Up your face" verkade vara mottot.

Ruffe är 184 hög, så det här ju en väldigt vanlig vinkel man får av honom.

 

Men som sagt, han ska gärna vara nära, hela tiden.

Lilla söta Pompe kom ju också med en gång...

Trots att Polly nyss kommit ut i hagen efter longeringen, så ville hon ju också veta vad som var på gång.

Men Roy var väldigt intresserad av vad som försigick ute på gårdsplanen: Lillan kliver nämligen in i transporten och flyttar från gården! Hennes kompis flyttade igår. Så nu är här två hästar mindre i hagen.

Alla hästar äter numera sitt hö/hösilage genom nätmaskor. Detta är det senaste. Så numera lämnar de sällan sin post, utan står och mumsar och mumsar och mumsar... ;-)

 

 

Rättning i leden! Nu kommer jag!

Besatt av onda andar

Igår var det barfrost och knaggligt och hårt överallt. Dessutom kommer mörkret snabbt efter jobbet, så vi tränade lite longering i paddocken en stund, med inriktning på byte av varv. Sedan lekte vi följa John också, utan någon lina. Det var kul.
Efter detta tänkte jag att vi kunde ta en promenad bort till stora hagen och ifall underlaget där kändes hyfsat så kunde hon få springa lite.

Sagt och gjort, jag kopplar på linan igen och vi ger oss iväg. Det är inte helt mörkt än, men stark skymning, men hon ser säkert bättre än jag. Vi hinner inte längre än cirka tjugo meter in i hage, så får hon plötsligt spel och rusar iväg i galopp - förbi mig! Det är där som jag först gör fel, som låter henne hållas!
För även om jag hade tänkt att hon skulle få springa, så ska det ju inte ske på hennes initiativ och inte förbi mig!
Men jag tänker bara att "ja ja, spring av dig då". Står i mitten och låter henne springa runt. Men inser väldigt snart att det inte är jag som longerar henne, utan hon som skenar runt som en vansinnig och jag råkar bara hålla i linan. Hon ser mig inte längre. Jag kan lika gärna vara en stubbe, vad henne anbelangar. Jag försöker lugna ner henne med rösten en lång stund utan minsta reaktion och flera gånger genar hon volten farligt nära mig och när hon en gång gör ett tvärstopp, så gör hon det alldeles framför mig med baken åt mig så jag kan inte utnyttja situationen. Sedan rusar hon iväg igen. Varje gång hon kommer för nära, så slår jag med repänden mot henne och hojtar. Det får ju undan henne, men inte får det henne att lugna ner sig precis.
Jag tänker att vi får försöka ta oss mot stallet igen och med henne i full galopp närmar vi oss i cirklar. Jag snurrar runt hela tiden. Genom stängselöppningen blir det lite trångt och hon får gå före - igen. Det slår gnistor om hennes hovar när hon far över stenarna och hon hoppar över en rörledning och när jag ska in i cirkeln igen, så kommer hon farande förbi med ett bakutsprång och AJ vad det gör ont i låret! Särskilt som hon nu fått skor även på bakhovarna! Får väl vara tacksam över att jag inte broddat henne, som jag hade tänkt att göra först.

I detta läget släpper jag den eländiga markattan som far iväg i vansinnesgalopp med longeringslinama efter sig, så det smattrar på den hårda grusvägen. På stallplanen blir hon omhändertagen av annan "vårdpersonal" tills jag kommer linkandes.

Idag låg jag i sängen länge och ynkade mig för att jag hade så ont i låret när jag rörde det. Det bar ju knappt att gå på! Men så småningom tog jag mig ändå till stallet för att mocka och sedan hämtade jag in Polly. Ställde henne i stallgången och tittade surt på henne. Hon lade öronen bakåt i medhåll. Jag insåg att idag är en ny dag och hon har antagligen inte en aning om att hon gjort illa mig igår, så jag borstade och pratade lite som vanligt. Sedan gick vi ut i paddocken igen med longeringslinan, där vi tränade lite på att gå på volten, stanna, byta varv och rygga. Det gick som smort.
Sedan tog vi en repris-tur till den stora hagen och det gick också bra. Hon hade lite åsikter om en härva av stängseltråd som låg där mitt på stigen - som hon antagligen rivit ner med benen igår - men hon stod snällt stilla medan jag vevade upp tråden och hängde runt en stolpe. Sedan gick vi en bit till innan vi vände och gick tillbaka och det var som om hon minsann aldrig hade skenat runt där som en galning!
Vi avslutade med att gå en promenad åt andra hållet också och tränade under tiden på att flytta åt sidan samtidigt som hon gick. Det gick riktigt bra. Jag kunde till och med gå framför med ryggen emot och ta spöet bakom mig och peta på hennes ena sida samtidigt som jag förde handen åt andra hållet. Så kunde jag gå bredvid och antingen lägga spöet på hennes bog och visa med handen bortåt, för att hon slulle flytta utåt/bortåt, ELLER lägga spöet på hennes kors och visa med handen mot mitt håll, för att få henne att gå närmare mig.

Men även om detta funkar bra, så är det ändå svårt att flytta henne utåt i en volt - om jag står still i mitten. Mer träning alltså. Dessutom gick det bättre och bättre för mig att gå med mitt onda ben ju mer jag rörde mig. Det är när jag suttit/varit stilla en stund som det gör djävulusiskt ont att röra/stödja på det igen. Men det blir väl bättre med tiden... :-)

Bebis!

Nu är jag så där övertygad igen om att sadeln klämmer någonstans. Innan trodde jag ju att det var sadelgjorden/magen, men nu tror jag det är själva sadeln. Igen. Suck vad jobbigt det är när man inte vet säkert - det syns ju inget märkvärdigt på stövet under schabraket. Dvs, den ligger inte på ryggraden och trycker. Men kanske på sidorna? Så nu har jag haft hemma den igen och bytt till ett ännu vidare koppjärn! Det är en Wintec-sadel jag har och fördelen med dem är ju att man kan byta järn i dem. Lite trixigt, men det går. Så nu ska vi pröva igen... och jag får nog låta det gå ett tag eftersom Polly med all säkerhet kommer att reagera som vanligt, eftersom hon förväntar sig att det ska klämma.

Idag red vi med westernsadeln. Den är inte helt okej heller. Den klämmer visserligen inte på bogarna, men den är väldigt tung och det räcker egentligen med min tyngd. Hon trivs inte med den heller och vill helst få av den när det ska galopperas, så det blev mest skritt och trav idag. Jag tror att den guppar en aning på ryggen när hon ska galoppera, och det känns obehagligt.
Men om det inte ösregnar i morgon, så ska det ridas i den numera vidare wintec-sadeln igen, så får vi se.

Hon har nu fått skor även på bakhovarna, eftersom hon hade slitit ner dem något alldeles infernaliskt att hon nästan gick på ballarna! Förmodligen även det, en effekt av nedgången/proteinbristen i höstas. Det dröjer ju ofta ännu längre innan det visar sig i hovarna. Hon får ju allt hon behöver i näringsväg nu, men det dröjer ju lika länge innan det visar sig åt andra hållet med, så förhoppningsvis är de bra till sensommaren igen!

Och sist men inte minst: Är inte detta för himla gulligt!!! Palencja fyra dagar gammal, i februari 2007! Jag hittade fotona på nätet, det var en polsk tjej som hade dem på sin picasa-sida. Hon hade en massa foton från Janow Podlaskis stuteri. ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, arabsto, snorkfröken, wintec, sadel, skor, protein, hovar

Frida håller tömmarna

Idag kom Frida och tömkörde ett gäng hästar. Hon är väldigt duktig på sånt. Lilla Polly skulle också delta, till hennes stora bestörtning.
Först gick hon bara baklänges och förstod över huvud taget inte vad det var frågan om - det tyngde ju i mungiporna! Sedan körde hon med vilda bakutsprång en stund. När det inte heller hjälpte började hon så smått få ett hum om vad det var som önskades av henne, men då blev det plötsligt jobbigt och det var ju inte roligt, så då tappade hon all bjudning och bara segade sig fram. Dessutom var hon supersnabb på att plötsligt bara byta varv eller vända upp - alltså på egen begäran; inte på Fridas. :-)
Till sist gav hon med sig och gick ett par varv riktigt ordentligt och då fick hon sluta för idag. Frida trodde att nästa gång skulle det nog gå mycket bättre, för då skulle hon veta vad det gick ut på. Dessutom skulle Frida ta med sig ett hackamore som hon skulle få låna istället, för det är möjligt att tränsbettet tyngde lite väl mycket i hennes mun.

Det hade ju varit kul med lite foton, men det var svart ute och även om det fanns en strålkastare i paddocken så hade det ändå inte blivit några kort.
Så här är en annan liten bild på tömkörning istället, med en helt främmande häst, och man kan ju i alla fall fantisera om att det är så här det kommer att se ut en gång inom snar framtid. Inklusive vädret. Förutom att hon inte alls ska byta färg förstås... :-)
Hoppas hon kan komma nån gång i dagsljus, eller att sommartiden kan komma fooooort!!

Du farliga värld

En kapplöpning med regnet, hade vi idag. Och vi hann faktiskt hem innan det värsta bröt ut - vi fick bara förtrupperna över oss.
Men innan dess, så blev det tvärstopp vid Fällesåsen. Jag kunde naturligtvis varken se eller höra några farligheter och denna lilla gård rider vi förbi flera gånger i veckan. Men Palencja var fastfrusen med rest nacke och färdig till flykt. Jag kunde känna hennes hjärta bulta.
Ett enstaka steg då och då fick jag övertalat henne till och plötsligt hörde jag också något. "Poinngg!!"
Det var ett väldigt tyst litet ljud, men distinkt och klart med en metallisk klang.
"Jösses, hon har väl inte fått nån gammal stängseltråd runt benet?"
Jag tittade runt överallt men kunde inte se något konstigt liggande på Marlen eller runt hennes ben.
"Poinnggg!!" Där kom det igen, lika tyst men klart och följt av ett tickande, knäppande litet ljud, ungefär som strömmen kan ticka i en eltråd. Polly hoppade till och stelnade igen. Jag såg mig omkring. Vad var detta? Fanns det spöken här?
"Nej gumman, nu får vi allt gå fram ändå och titta! Det är folk hemma för det ryker ur skorstenen."
Med små stela steg närmade vi oss och när vi var jämsides med gårdsplanen kunde vi se karlen som bodde där sitta i dörröppningen till ladan, samt hans barnbarn - en pojke i yngre tonåren. Då kom ljudet igen. "Poinngg!" Följt av ett litet "klick". Polly hoppade högt. Och jag såg:
Pojken stod och sköt prick med ett luftgevär mot en sån där liten metalltavla! Och ljuden fick sin förklaring - för mig i alla fall. "Klick. Poing." Men Polly tyckte det hela var alldels fruktansvärt och andades inte ut förrän vi hade lämnat området bakom oss.

Efter en kurva, när vi precis börjat trava, hoppade ett rådjur ut tre meter framför oss och försvann in i skogen på andra sidan vägen. Det gick på en halv sekund och det tog lika lång tid för Polly att tvärnita. Ny fastfrysning några sekunder. Med ett ljudligt frustande förkunnade hon sedan att om det skulle fortsätta på det här viset idag, så ville hon inte vara med. Vi tog en lång galopp istället och när vi bara hade den sista biten kvar, förbi Århult och hem genom hagen, så kom regnet. Vi hann bara bli lite blöta. :-)

Hittade förresten denna artikel, apropå alla de där sidvärtes övningarna vi gör då och då...
http://lindah.se/kart-barn-har-manga-namn/

Brunstdags?

Idag blev det en härlig tur på två timmar! Efter en seg start, där allting bedömdes som presumtiv fara och måste tittas noga på (eventuell brunst på g?) så piggade hon snabbt till och verkade mycket nöjd med att dessa vägar lite längre bort fortfarande fanns kvar. Lite kullfallna granar, men dem kunde vi rida runt, och sedan blev det en ny sträcka som fungerade utmärkt som benlyftare! Det var en nygjord timmerväg som var helt översållad med grenar och ungträd som fick klivas över. Naturens egen kavaletti.

På hemvägen stannade hon för att kissa en smärre flod. Hon har inte kissat under ridtur sedan hon visade brunst i september. Gör en anteckning här, för att kunna se eventuella samband längre fram.
Hon var dessutom lite svullen på vänster baks kotled idag, men det hade gått ner när vi kom tillbaks.

Andlöst

Idag är det två traktorer i arbete på gården. Hagen har utrymts och det fraktas sand och jämnas mark. Alla hästar har under tiden släppts i paddocken och denna lilla förändring i tillvaron gör dem alldeles vårystra! Det rusas runt och bockas och rejsas och jagas så det står härliga till, och när jag får hämtat Fröken Fux för en ridtur är hon redan färdigmotionerad och så lugn och fin så!

Inlägg efter namn Örnatorpets gästranch.

Så vi kan i lugn och ro ägna turen åt lösgörande sidvärtes rörelser, som det så vackert heter och hon är så duktig! Däremellan har vi en trivsam ritt, där vi filosoferar över livet, tittar efter vildsvin, dricker vatten ur ett dike (hon, inte jag) och tar små stillsamma galopper. Allt är frid och fröjd tills vi kommer till banvallen där matte tänkt att det skulle både fintravas och galopperas. Sedan flera veckor tillbaka kantas den bitvis av liggande f.d. träd - förvandlade till stockar - som slarvigt ligger lite huller om buller i väntan på att tas bort. Eller staplas. Eller nåt.
Men uppmärksam som man är om man är en fuxfröken, noteras nu att någon har flyttat omkring stockarna och lagt dem i en annan ordning!! Vilken makalös fräckhet! 

Det finns inga möjligheter att företa något som heter samlad trav här nu inte. Det är tveksamt om man ens kan passera. Efter mycket om och men, efter att ha varit fastfrusen med högrest huvud redan hundra meter innan stolpsamlingen, går hon då. Snorkfröken. Ett litet försiktigt steg i taget, spänd som en fiolsträng i kroppen och utan att andas. När vi äntligen passerar den sista stocken är hon färdig att falla ihop av syrebrist.

Men sedan går allting så bra så. Igen. Hon är väldigt söt. :-)

Rösta på mig

Fabriksinspektion

Eftersom matte var i behov av lite motion idag, på årets första dag, blev det en rask långpromenad istället för ridtur. Det tyckte Palencja var mycket trevligt och gick mycket riktigt med raska steg hela vägen, så motionen för matte skulle bli så effektiv som möjligt.
Det blev en promenad till för Fröken Fux hittills outforskade områden, vilket innebar en rundtur bland byggnader, flaxande presenningar och allsköns bråte på pallfabrikens område. Det var väldigt spännande och genomfördes med högrest huvud och frustningar.
Sedan stod vi vid väg 153 och tittade på förbipasserande bilar en stund, men det tyckte hon var en onödig syssla så där blev vi inte så länge och när vi sedan gick mot hemvägen igen, så var det allt lilla P som tog täten där ett tag.

När vi kom tillbaka var matte alldeles genomsvettig men lilla fuxan var bara söt, så det blev bagageluckegodis idag igen, innan utsläpp i hagen. :-)

Rösta på mig