Idag stiftade vi bekantskap med en traktor med släp.
Frk Fux kändes nästan som en vanlig häst att rida iväg på idag. Ok lite svajigt här och var, men inte mycket. Vi utökade turen något till att ta oss nedför backen borta vid mitt, ner till vägkorsningen där. Det var ju lite läskigt och främmande, men fuxan var så duktig så. Där gick vi rakt över, upp mot Mellangärde, när matte hörde ett brummande ljud nånstans långt borta.
"Hör! Ett fordon nalkas!" sade matten.
"Ja jag hör, vi skyndar oss att gå!" säger Frk Fux.
Men då säger matten det konstiga att vi ska vända och göra halt en stund. Fuxan tror att människan blivit galen. Nu hörs motorljuden högre och den stora farliga traktorn uppenbarar sig uppe på backkrönet. Och den närmar sig!
Snorkfröken är inte säker på att hon verkligen vill var med om det här. Den ser ju jätteläskig ut. Matten undrar lätt, under en panikartat sekund, över vilket håll den ska svänga nedanför backen, för den blinkar inte. Men den svänger neråt, bort från oss. Vi möter den alltså inte på riktigt, men den kör bara några meter ifrån oss.
Snorkfröken säger bara Fnork två gånger, sedan står hon nästan still. Nåja, hon darrar som ett asplöv hela tiden och hovarna trampar luft och jag är säker på att hon skulle kunna stiga till väders och gå upp i rök om hon ville tillräckligt mycket.
Men hon står kvar och är jätteduktig!!
På vägen hem sedan, så tar vi genvägen genom skogsdungen som Polly tycker är så rolig att gå och sedan övar vi trav - halt - trav - halt och det går så alldeles enastående bra att matte blir tårögd.
Någonstans kändes det som om vi hade lite 'connection' idag! :-)
Läs även andra bloggares åsikter om palencja, fux, araber, polly, snorkfröken, trav, traktor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar