Nu börjar det nästan kännas som om det finns en plan - samarbetet mellan mig och Polly Fux. Jag hyser förhoppningar om framtiden. Jag måste bara ha tag i en ny sadel. Fort. Den hon hade med sig när hon kom, som "var utprovad till just henne" ger jag inte mycket för. Eller så var utprovaren både blind och annat, för det finns liksom inget läge alls som den passar i. Polly är ju inte alls bred om ryggen, men ändå trycker den på bogbladen och ligger liksom ovanpå hästen. Jag försöker lägga den långt bak, men det funkar inte heller, den åker fram till "sadelläget" strax bakom manken och där ligger den och trycker.
Jag har ju ridit henne sex-sju gånger nu, mest i skritt, men nu känner jag att jag vill faktiskt inte rida mer i den sadeln!
Igår fick jag lite hjälp - konkreta råd och tips på plats - av S, en jätteduktig tjej, och det gav mig verkligen jättemycket. Nu känns det som att jag har lite bättre "verktyg" att jobba med. Hon verkar också uppskatta stort att ridas i repgrimma istället för träns, där hon gick och tuggade på bettet hela tiden.
Nu har vi nu lärt oss one-rein-stop fullt ut och att flexa med huvudet åt bägge håll. Mycket användbart när hon stressar upp sig eller flyger iväg på det där okontrollerade sättet. Och det är så härligt, för det innebär ju inte alls att man rycker eller drar hårt i tygeln, utan man bara böjer nacken mjukt men bestämt med ena handen/tygeln och då måste hon ju stanna. Och då får hon omedelbart full eftergift! Vi har också tränat på att stå stilla - helt stilla - jättelänge, var som helst ute i skogen och att rygga långt och rakt. Sådana där små övningar som man kan göra lite då och då så hon får annat att tänka på än den presumtivt farliga omgivningen. Nu är hon så duktig på att stå still när man sitter upp och även precis efteråt!!
Nu tyckte Polly att hon kunde det där med att rygga jättebra, så idag tog hon till det själv lite då och då när hon inte ville gå fram för att det fanns en köttätande soptunna eller annat där framme! Hon nästan sprang baklänges! Men då blev det till att gå runt runt i stället. Hon fick liksom välja mellan att gå runt runt, eller gå framåt. Så jag tycker nog att det gick bra idag ändå! Målet är ju att hon ska kunna lita på mig så fullständigt, att hon inte behöver bry sig om eventuella faror längs vägen.
Jag kände mig mindre spänd själv också, och vågade låta henne ha lång hängande tygel hela tiden. Innan har jag tyckt att hon gått så otroligt fort och det har känts som om jag inte hade kontroll och då ville jag gärna ta i bägge tyglarna lite grann. Men då blev hon ju bara stressad. Hon HAR en snabb skritt och trav, men det är ju bara bra! Så länge hon håller sig till den gångarten jag ber om, så är det ju helt okej! Om inte, så kan jag göra halt, sitta till med sitsen, säga woa eller böja in huvudet. Mjukt och fint. Och det är så kul när man märker att det funkar! :-)
Hon är så duktig, min lilla lilla gumma!
Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, arabhäst, repgrimma, sadel, tygel, brosk, bulor, smärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar