Fnork

Idag gick det något bättre. Dvs det var ingen kickstart från gården, utan rätt normal skritt på alla fyra benen. Möjligen var både frk Fux och jag aningens mer avslappnade, men bara lite. Tänker fortfarande på det där som förra ägarna sagt - och förundras - att de upplevt henne som vansinnigt cool och inte rädd för något och gör aldrig något utan bara går på...
Tror inte hon var sig själv då faktiskt. :-)

Nu trippade vi på en kilometer, (titta vänster titta höger, titta vänster, titta höger,) med ett kort travpass, men sedan var det ju nånting fullständigt livsfarligt i stenmuren utanför mitt! Förmodligen en talgoxe eller blåmes.
FNORRK och fyrfota hopp ner i marken. (Ja hon hoppade ner!) Men efter en stund tog vi oss förbi denna farliga stenmur.
Lite senare försökte hon tvärvägra att gå över en is/vattenpöl, men jag visste att det var mjukt där, så även där kom vi fram. Detta stärkte åtminstone mitt självförtroende, så den sista biten hem fick hon gå på allt längre och längre tyglar för att visa henne hur behagligt det kunde vara.

Jag har ju inte hållit hårt i dem innan heller, för hon gör som så att när jag kortar av tygeln, så kröker hon på nacken därefter, för hon verkar väldigt rädd om munnen. Jag försökte använda i stort sett bara repgrimmetygeln idag. Sköter hon sig så får hon slippa träns framöver är det tänkt.

När vi kom tillbaka var jag lite feg, så jag red inte ända upp där Indra kommer rusande som närmast vägen, utan jag satt av nere vid "uppsittarstenen" och ledde henne upp till stallet. Och det går ju lika bra det - jag tyckte att de där spinningvolterna var lite onödiga.

Jag har fått önskemål om både foto och film från våra små ridturer, men det är inte så lätt när jag liksom inte har någon betjänt som bara lever för att följa mig på mina upptåg. Folk är upptagna med sitt. Men en vacker dag kan jag kanske övertala någon...


Läs även andra bloggares åsikter om snorkfröken, fux, polly, palencja, araber, skritt, repgrimma, träns, tygel, talgoxe