Det tog sina tio - femton minuter, ett litet ministeg i taget, men sedan kom vi faktiskt förbi! Särskilt när hon tacksamt konstaterat att stålvajern i förgrunden INTE är en orm!
Därefter blev det galopp i alla backarna upp till platån, utan den sista där matte tyckte att det skulle skrittas. Några små tappningar blev det under rundan, men inte så farligt. På väg hem tog vi skogen över berget, men där satt jag av och ledde henne nedför branten på andra sidan. Fast det skulle jag nog gjort även med en häst som inte hade problem med rygg eller muskler, för där är det ingen snäll promenad, särsilkt bland stenarna längst ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar