Skynda långsamt

Den lilla, lilla söta Fröken Fux, har så bråttom, så bråttom att det blir väldigt svårt för matte att öka tempot så där långsamt och successivt som veterinären föreskrivit. Dvs nu ska vi ha kommit till att kunna ha några travpass per runda, men annars skritt. Travpassen får dessutom inte vara för långa. Nästa vecka tror jag att jag kan lägga in lite längre pass. Och kanske en liten galopp? Men det är svårt att inte förhasta sig, när man har en häst som plötsligt VILL!

Precis som i förrgår, inleds dagens uteritt med att vara det som i min ungdom brukade kallas för "stallmodig". Med detta menar jag att hon försöker med att vägra gå, när vi börjar avlägsna oss från stallområdet. Jag säger till henne att jag tycker det är trist att behöva använda spöet i ett sånt här läge, men det är tydligen nödvändigt.
Sedan går hon fram resten av rundan. Väldigt fort, trippar hon fram längs skogsvägarna och har väldigt liten förståelse för gångarten som kallas skritt. Med visst besvär lyckas vi ändå hålla oss till den uppför hela den långa branta backen.
- Nu tar vi en liten trav, säger jag.
- Japp! Vild galopp var det ja! Den lilla nacken reser sig glatt men sturskt och manen böljar.
- Traaav, var det. Lugn fin trav...
- Vad säger du? Jag hör ingenting för jag har fullt upp med att galoppera snabbt och livligt!
- TRAV!!
- Hmpf. Okej då...

Med lite förhållningar går det att få en hyfsat fin och samlad trav i alla fall, där hon söker sig neråt då och då. Men i skritten trippar hon bara på och där finns ingen takt alls. Jag försöker jobba henne, särskilt  i nedförsbackarna, där hon bara ramlar på utan att bakdelen gör ett jota, utan bara hänger med. Men det är väldigt svårt att samla henne i skritt utan att hon studsar upp i trav. Jag vill ju heller inte samla ihop henne utan få henne till en avslappnad skritt där hon längre steget o sänker ner huvudet. Om jag känner henne rätt, så blir det svårt så länge hon har kvar så här mycket spring i kroppen! Spring som hon inte är mogen för ännu, om hon inte ska gå sönder igen.

Men hon blir aldrig svår, om man menar svår att hålla. Eller dum. Trots att hon snor åt sig lite galopp ibland, där det ska vara trav, så är den mjuk och fin och inte alls obehärskad och hon lyssnar på förhållningar. Jag tror att jag hade kunnat få henne avslappnad om hon hade fått både trava och galoppera lite mer först, så hon liksom hade fått det ur systemet. Men nu är det ju så, att vi måste ta det så här försiktigt...
Så vi trippar väl vidare ett tag till då. Och njuter av att hon är glad och ridbar! :-)

Rösta på mig