Åh, så duktig hon är, mitt lilla hjärta, när hon bara mår väl i kroppen sin och när hon fått bort det allra värsta kliet i kroppen av överskottsenergi!
Pigg och glad, men inte sådär stressad, så lyssnar hon hela tiden och gör sitt bästa utefter vad hon förstår. Dvs hur tydlig jag är. Hon vill ju så gärna vara till lags och ser så glad ut på sin lilla nacke när hon får beröm. :-)
Vi har travat och galopperat i både kort och samlat tempo och även i ökat. Vi tom. kortade traven lite, så den bara blev till en långsam joggning, men ändå var i form, och sedan ökade markant och hon var så lätt i handen och bjöd så villigt. Pussgurka!
Rösta på mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar