För att få lite konstrast till de senaste dagarnas lovord, så tillbringade jag en stund i paddocken i förmiddags. Efter bara en halv långsida, förvandlas den glada, pigga hästen. Öronen viks bakåt och stegen går i slow motion och hela kroppen drar ihop sig i motstånd. Det är så mycket ovilja som det bara går att få in i en och samma häst. Svaret på tryck med skänklar och/eller säte blir en ännu mer hopdragen kropp. En mer bestämd skänkel och möjligtvis en dask med spöet ger visserligen lite tempoökning, men tillsammans med protester som lite sparkar med bakbenen och knyckningar på nacken. Och det är absolut inte av samma sort som de hon gör av glädjefnatt när vi är ute!
När jag sedan dessutom envisas med att hon ska trava i högervarv på stora mittvolten, så är hela hästen en enda stor motvilja. Men jag lyckas ändå få henne att trampa under sig någorlunda efter ett tag och när hon börjar kännas en aning avslappnad i rygg och hals i alla fall, så slutar jag. Tänker att alltid gjorde det väl någon nytta i alla fall. Eftersom hennes högersida är så omusklad jämfört med den vänstra så skulle hon behöva en stund på högervolten minst en gång i veckan, men inte är det roligt inte, med en sån ovillig och sur häst. Kanske lite longering, lite lätt ställd med inspänningstyglar?
Som belöning för den hemska misshandeln, så gav vi oss ut på en liten mini-runda efteråt, och när hon fick galoppera ikapp ett par i blå träningskläder på banvallen, var hon go och glad igen! :-)
Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, arab, fux, galopp, högervarv, volt, trav, omusklad
Rösta på mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar