Skogen lever

Idag är det lite läskigt ute. Inte nog med att det  tar i att blåsa nåt alldeles väldigt när vi ger oss iväg, utan det visslas väldigt högt och konstigt inne i det första skogspartiet. En bil står parkerad bakom kröken och en kille lutar sig mot dörrkarmen. Jag frågar om det är rådjur de jagar - för att veta vad man kan vänta sig framöver? Jo det är rådjur, men nu ska de avbryta och åka hem. Bara de får tag i hunden. Jägarkompisen fortsätter blåsa i sin pipa men hunden bryr sig inte ett dugg. Vi möter honom metodiskt nosandes en bit längre fram på vägen - och visslingarna i skogen fortsätter.
Nere på banvallen kommer en rödgul människa springandes med stavar i ena handen. Det är också en anledning för Polly till att absolut inte slappna av! (Stavgång har jag hört talas om, men stav-spring???)
Sedan blir det galopp uppför backen mot Fällesåsen för att lätta på spänningarna, men strax innan krönet blir det tvärnit, eftersom ett gäng motionärer med två lösa hundar plötsligt dyker upp. De får kopplat sina hundar och samlar ihop sig själva och så kan vi mötas. De skrattar glatt när Fröken Fux frustar högt och ljudligt när vi passerar.

Lite längre fram hörs tre skarpa skott i skogen till höger om oss. Det blir till att skynda på stegen igen och det är väldigt svårt att lyssna på nån fånig matte som sitter där och pratar nåt om samling, jobba med ryggen och att sänka huvudet...
Men sedan galopperar vi en lång bit igen utan några problem. Sista biten, innan vi kommer till stora hagen som leder hem till stallet, ska vi ju korsa stenbron över den forsande bäcken. Det brukar ju aldrig vara några problem, men idag är den tydligen också läskig och det är alldeles tvunget att dansa på tvären över den. Något som matte inte alls gillar eftersom det finns ett otrevligt hål i mitten mellan stenarna och man bör antingen gå till vänster om det, eller till höger. Inte dansa på tvären. Men vi klarar oss utan några hål-tramp. Efteråt får Fröken Fux öva på att stå stilla en lång stund.

När vi kommit hem igen och fått av sadeln och på täcket, så frågar jag om det är något speciellt damen önskar innan hon förenar sig med de andra i hagen? Det är det... :-)

En stor rundel med alldeles grönt gräs breder ut sig under äppelträdet och N. behöver inte alls oroa sig för att det växer och blir för långt nu denna milda vinter. Amika tittar avundsjukt på i bakgrunden.

Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, arab, fux, jägare, motionärer, jakthund, visselpipa, snorkfröken, fällesåsen

Rösta på mig