What goes up must come down...

Jaha. Dagen efter senaste inlägget - alltså igår - longerades lilla pållan nån halvtimme. Hon var glad och positiv, även om hon nog hellre hade sprungit i skogen än runt i en paddock.
Efteråt fick hon sin dagliga ranson med mat, dvs sin lucern som proteintillskott för att gå upp i vikt, betfor för energi och näring för tarmfloran, mineraler och Kraft kraftfoder. Hon fick låna en box att stå och äta i.
Jag har följt rekommenderad mängd giva per 100 kg häst och utfodringstillfälle, och gett lite i underkant av maxdos, men har ändå tyckt att det sett mycket ut. Men eftersom jag fått reda på att hon fått alldeles på tok för lite kraftfoder innan, så var jag ju inte van vid att se sådana doser.

Polly högg in med god aptit och allt kraftfoder slank ner eftersom det låg överst, men hon orkade inte äta upp all lucern/betfor ikväll . Jag väntade länge, men gick sedan in till henne för att sätta på täcket. Tyckte redan där att det var nåt som inte stämde. Hon stod så konstigt och hängde. Jag ledde ut henne till hagen och hon promenerade så långsamt tätt efter mig. Väl inne i hagen stannade hon kvar hos mig och jag stod och klappade en stund. Sedan vände hon och gick inåt hagen med en bakskank som knappt gick att röra och hela rörelseapparaten var väääldigt stel och långsam, men mest bakbenet! Jag stirrade misstroget efter henne. Så stannade hon och stod still. Hon hade ont!!

Det blev att gå och hämta henne igen, fråga försiktigt om hon ville vara så snäll att gå tillbaka till stallet igen? Sakta och försiktigt?
Fyrtiofem minuter senare på fredagskvällen (varför händer alltid allting på fredag kväll eller på helgen????) kom veterinären och höll med om att det med största sannolikhet var korsförlamning, men det var tur att det upptäckts i ett så tidigt stadium. Hon fick B-vitamin och metacam direkt i blodet och kommenderad boxvila på nätterna och yttepytte hage på dagarna, ca två boxars storlek. Varmt täcke, gärna dubbelt om det är kallt eller ruskar ute. Tag bort i stort sett all extra mat utom 1 - 2 dl av kraftfodret för att bibehålla tarmfloran och bara 3 kg höensilage tre ggr per dygn. En dos metacam om dagen i sju dagar, som jag kan ge henne i maten.
Om några dagar kan jag möjligen gå kortare långsamma promenader med henne och om ca tio dagar kanske ut och skritta lite. Sedan blir det till att öka motionen vääääldigt långsamt och göra en riktig foderstat.

Och hoppas att inte musklerna tagit för stor skada.

 Idag har jag:
1) Hämtat ut Metacam på apoteket och åkt och givit detsamma till häst ihop med 1 dl kraftfoder och en morot. Pållan slickade hela hinken på jakt efter mer - hon tyckte väl att mängden mat var i minsta laget.
2) Gjort en yttepytte hage i en annan hage, där hon nu får stå i ensamhet igen. Inte särskilt populärt. Hon kan se andra hästar, men de är ju så lååångt borta!
3) Satt på henne ett filttäcke plus ett 300 g vintertäcke med halvhals ovanpå.
4) Åkt runt i halva kommunen på jakt efter någon som säljer foderhalm. Fick napp till slut och fick plats med två balar att ta med mig på en gång - resten hämtar jag i morgon. (Har funderat på att byta min lilla bil mot en traktor med kärra.)
5) Blandat i halm i hennes hö för att dryga ut det, eftersom hon ser jätteledsen ut när höet är slut och det är flera timmar kvar till nästa mat-dags.
6) Förberett höpåsar för frukost, middag och kväll, samt mockat och lagt kvällshöet i ett fodernät och hängt upp i boxen.
7) Pratat lite extra med Pållan och kliat pannan och bakom öronen och beundrat hennes trollflätor som var extra många och fina idag.

Nu är jag hemma och förfasar mig lite över tanken på att hon kanske haft (obehandlad?!) korsförlamning förut och fått sin muskulatur förstörd? Vad vet jag? Tänker på det jag fick veta om att hon tydligen var på gränsen till vanvårdad vintern 2011 - 2012 innan ägaren ringde efter hjälp och hon kom till Dana stuteri. Vem vet? Ägaren hade tydligen varit sjuklig, ingen red/motionerade henne eller de andra hästarna där hon gick. Men han kanske slängde ut en jäkla massa mat på oregelbundna tider?
Ja detta kan man ju aldrig få veta, men man kan ju ha i åtanke när det gäller att "bygga muskler". Det kan hända att hon inte kan bygga muskler som alla andra. Det kan hända att man måste skynda väldigt långsamt med det och tillsammans med en noggrant uträknad foderstat. Och inte förvänta sig stordåd av henne. Någonsin.

Jag har tagit kontakt med Emelie, en hästkunnig tjej som bl a vet en massa om foder. Hon ska hjälpa mig med en foderstat framöver. Jag kommer att vara jätteglad om hon bara tillfrisknar så hon inte har ont längre och att hon kan lägga på sig såpass att hon orkar med att bära omkring med mig på lite skogsturer. Ska även be Emelie om ett litet träningsprogram för "svaga hästar."



Läs även andra bloggares åsikter om palencja, korsförlamning, foderstat, veterinär, halm, lucern, snorkfröken, araber, polly, fux, proteintillskott, longera