Vanligtvis är det bara manen som behöver utredas, eftersom den brukar vara full av trollflätor. Men nu ska minsann hela pållan utredas för att se om det kan hittas någon förklaring till hennes tappade muskler, tilltagande apati, orkeslöshet och vinglighet. Samt varför en underviktig häst som hon, har en sådan rund buk?
Hennes allmänna tillstånd blir värre för varje dag och förklaringar som pälssättning, brunstperiod och/eller enbart lathet håller inte längre. En sådan här ledsen häst står man bara inte ut med att se stå i hagen och hänga.
När jag ringde veterinären och talade om vilket stall det gällde, så sa hon att den hästen hade hon faktiskt undrat över när hon hade vägarna förbi i förra veckan och såg henne i hagen, för den såg inte frisk ut! Hovslagaren som var här igår, och inte sett henne sedan hon skoddes sist, reagerade också och undrade vad som hänt med henne!?
Veterinären var här nu i förmiddags och tittade och kände. Sedan togs det fram nålar och provrör, vilket Palencja tyckte var väldigt intressant och undrade om det möjligen gick att äta? När det sedan började fingras på hennes hals, så begrep hon att det inte var frågan om mat. Men hon var så duktig så.
Det ska nu undersökas ifall hon kan gå och bära på någon fästingburen sjukdom, eller någon annan sorts infektion.
Veterinären sa också att det skulle kunna vara bandmask, för det kan ge dessa symtom. Det är ovanligt, men inte så ovanligt att hon inte varit med om det. (Och det är en ung veterinärska.) Därför skulle Pollyanna få ett extra starkt sorts avmaskningsmedel som tar ALL mask - både lilla och stora blodmasken och bandmask. Dessutom tar den styngflugelarver som en bonus!
Sedan bad jag att hon skulle kolla munhåla och tänder också. Pollyanna fick då en lite dos lugnande först och hon blev så lugn, så lugn att jag var rädd att hon skulle lägga sig ner! Hon hade sedan inget alls emot att få en ställning instoppad i munnen som sedan vevades upp så hon gapade stort. Hon var så trött och ögonen gick i kors när hon lutade hakan på min axel för att veterinären skulle kunna se och känna. Och tänder och munhåla var så fina så! Inte den minsta lilla skråma eller ojämnhet någonstans.
Efteråt hjälptes Polly att stappla in i en box, där hon fick stå ifred ett tag medan jag åkte för att lämna in blodprov och hämta ut maskmedel. Den blick hon gav när jag lämnade henne i boxen, var en drogad kvinnas, "schom inte begriwper men facktischt skiterr i alltihopopp"...
När jag kom tillbaks tre timmar senare, så fick hon sitt maskmedel och så gick jag med henne till en pyttehage där hon får gå nu i tre dagar, för där kan jag mocka ur sedan. Detta blev hon till att börja med så frustrerad över att hon gick där och slängde irriterat med halsen och huvudet flera gånger och självmant började både att trava och galoppera lite där inne. Bara lite, men det är första gången på väldigt länge jag har sett henne röra på sig såpass alldeles frivilligt!? Inte för att hon plötsligt skulle ha blivit helt okej igen, men det var i alla fall glädjande att hon ville visa lite liv och lust!
Tänk vad trösterikt det skulle vara ifall det skulle visa sig att det var bandmask och hon blir pigg och rask efter kuren! Eller om proven visar på något annat behandlingsbart. Det man fasar för är väl om proverna inte visar på något alls som är fel! För vad ska man då gå på?
Läs även andra bloggares åsikter om veterinär, bandmask, blodmask, avmaskning, blodprov, fästing, hovslagare, apati, palencja, araber, polly, snorkfröken, polyanna, fux
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar