Gräsvägar är kul

Tänk så roligt en liten häst kan tycka att allting blir plötsligt, om man får springa i en massa gräsbeklädda mjuka backar! Efter det så skämtade matte lite en stund med lilla Fröken Fux, genom att hålla kvar i tygeln efter avsaktning (tanken var att försöka jobba i form även i skritt). Oj oj oj vad hetsig man kan bli då! Matte håller kvar och håller kvar och håller kvar och seeedan, när lilla fröken går på tå, så släpper hon! Fjong, så for vi iväg! :-D

Annars så var det väl hyfsat med framåtbjudningen idag. När vi väl hade avverkat de första tjugo minuterna sisådär. Kan undra om hennes brunst känns som mina övergångsbesvär?? Oj oj, då är det inte att leka med minsann. Då har hon min fulla förståelse. Vallningar och irritation och trötthet och vill bara vara ifred.
Första lilla galoppen, i lugnt tempo uppför en backe. Hon saktar av efter halva och flåsar andfått som om hon sprungit maraton. Men sedan, när vi ridit en stund till och kommit till de roliga skogsvägarna, då finns det ingen andfåddhet mera!

Sedan så får jag väl säga att ibland kan man undra vad det är som rasslar? Eller åtminstone låter konstigt? Det undrade Polly med, och det visade sig vara en skateboardåkare som närmade sig bakifrån på asfalten på det svaga nerförslutet!!! Det var inte särskilt kul, kan jag meddela och den där svartklädda långhåriga saken gjorde inga som helst tecken på att stanna upp, trots att jag viftade avvärjande bakåt med mitt spö och hojtade, på en häst som trippade upphetsat mitt i vägen. Jag var ju mest rädd för att han/hon skulle köra om oss och då åka på en spark!
Men när det bara var en liten bit kvar, så åkte faktiskt brädan upp och in under armen. Det var på tiden. "Slyngel!" (Muttrar övergångshäxan för sig själv.)
Sedan håller jag nästan på att åka i backen hemma på stallplanen, när det rasslar till inne i buskagen. Men det var bara de andra hästarna i hagen på andra sidan buskaget, som kom i galopp för att säga hej! :-)