I förrgår hade vi en trevlig skrittur tillsammans. Hon verkade positiv och glad och föreslog själv en liten trav och det kändes ju bra. Idag tog vi en vända igen. Hon traskade lydigt och glatt på uppför långa backen och jag sjöng högt hela vägen, för alla älgar i skymningen.
När vi hållit på sådär sisådär tjugo, tretti minuter, tyckte Fröken Fux att nu fick det väl ändå vara nog med skrittandet! Okej då, hon fick väl trava lite då. Och det dröjde inte många steg innan hon fick övertalat mig till en galopp också! Men ändå, hela tiden så snäll och lyhörd och väntade på tillåtelse innan hon for iväg! Men sedan flög hon minsann. Mjukt och snabbt flög hon fram över marken med alla sina tappade muskler, så lätt som ingenting. Skänklar användes över huvud taget inte idag!
Sedan tvingades hon ju att skritta rätt mycket i alla fall och vi har väl en del att jobba på där nu ja - tripp tripp tripp, fort fort!
Men även kort galopp funkade. Så mjukt och fint så man blev alldeles rörd. :-)
Hoppas hon inte förtog sig nu bara och att det inte var en engångsföreteelse, för idag var hon verkligen supermysig att rida! Vågar man hoppas att det "bara" var mask hon hade och att hon är fri från dem nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar