Mod i barm

Idag är det pratsamt minsann. Alla fem går tillfälligt tillsammans i samma hage uppe vid huset och Crut går bara två hagar därifrån. Först är det ett högljutt farväl från både Polly och de andra när jag hämtar henne för en liten ridtur i sensommarsolen. Sedan gnäggas det i en helt annan tonart när vi passerar Crut, som svarar med hest sexig röst.

Däremellan har vi en alldeles väldigt trevlig samvaro, jag och Fröken Fux. Hon har sin modiga dag idag, vilket betyder att hon högdraget nonchalerar fjantigheter som uppflygande fåglar och vattenpölar. Dessutom trotsar hon faror som väldigt stora vita presenningar som ligger och täcker okända ting, formade som knöliga isberg. Tre fyra stycken med bara ett smalt stråk emellan där vi kan gå; dessutom på för henne helt okänd mark.
Att hon faktiskt är rädd och går med stela ben, gör henne bara ännu modigare som faktiskt tar sig igenom det hela utan att tveka nämnvärt. Direkt efteråt kommer en ilsket skällande hund rusande mot henne, innan ägaren får kallat in den. Inte farligt alls. Det fortsätter i samma stil.

Det som definitivt ser roligast ut är ändå när hon går över en spång... Ja, det är ett ställe i skogen där någon lagt en bräda att gå på, över ett ställe där det är blött och lerigt. Denna smala bräda går hon alltså på, och den vippar och gungar sig för varje steg hon tar och hennes benlyft blir både väldigt höga och rytmiska. Det känns som om hon dansar!
Vi är på stigar mitt inne i skogen och det lutar uppför då och då och detta är något som hon älskar! Hon vill helst galoppera hela tiden i sådan terräng och när jag tycker att vi ska skritta ibland där det ser lite trångt eller knöligt ut, så frustar hon på som ett ånglok och har väldigt svårt för det. På ett ställe är det väldigt trångt mellan två träd och en stor sten i vägen, så där brukar jag sitta av, lägga upp stigbyglarna och gå före. Jag har henne frustande och flåsande i nacken. Trots denna upphetsning, så är hon så otroligt snäll och står lydigt stilla när jag sitter upp igen - sedan är det på't igen!

När vi kommer tillbaka två timmar senare ska det ropas högt igen, när hon nu ansluter sig till gänget i hagen. "Jag är tillbaka!!! Har ni saknat mig??"

Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, araber, fux, sto, snorkfröken, fåglar, vattenpölar, presenningar