Som ringar på vattnet

Jodå, så att... men vi hade i alla fall tur med vädret!
Men ni vet vattenpölar? Och droppar som hänger på granbarren och plötsligt släpper taget och faller ner i t ex vattenpölarna? Det blir som små små ringar på vattnet. Ja men ni förståååår vad farligt detta är!!!
Fast en stund i mitten skötte hon sig i alla fall och gick riktigt bra. I både trav och galopp. Och söt är hon. Så det får väl gå... :-)

Sedan ska vi ju inte tala om rotvältor som visar sin jordiga undersida - men som ju inte alls gjorde det när man red förbi där nyss åt andra hållet! Ja idag var det de små tingens farlighet på temat igen. Och går man och spänner sig så benen darrar, så är det klart att de trasslar in sig så man står på näsan flera gånger också. Roy skrapade upp sin näsa häromdagen så blodvite uppstod, men Polly hade tur och plöjde i gräset, så den blev bara lätt grön.

Här var det ju då tänkt att vi skulle galoppera. Men Fröken Fux som ser allt - och lite till -  tvärnitade med en marginal på säkert tio meter. (Hade inte alla grenar och allt ris legat i vägen, utan bara stammarna, så hade man ju kunnat hoppa där! Tjoho! Fast då måste man ju komma närmare än tio meter förstås.)
Nu tyckte ju jag att vi i alla fall kunde pröva med att kliva över. Det tyckte inte Polly. Träd som plötsligt ligger tvärsöver vägen är inte att leka med. Hon tänkte väl på det där trädet som ramlade med ett brak bara en bit framför oss den där gången.
Men när vi efter en kvart eller så, hade närmat oss såpass att hon kunde lukta på de hemska stammarna, så smäller det till en bit framöver. I skogen, eller längre fram på gräsvägen. Så även om det inte hördes nån motorsåg eller annat, så fick det mig ändå att tänka att kanske de inte var färdiga utan fortfarande höll på att ta ner träd? Det kanske ändå är bäst att rida en annan väg?
 Så tyvärr fick jag ge med mig och vi vände - vilket naturligtvis var ett tecken till Polly om att allt-är-nu-livsfarligt-häromkring, så hon dansade fram med rest nacke nerför backen och glodde förfärat sig omkring.

När vi sedan skulle gå ner till hagen - hon går fortfarande i den en kilometer bort - så började det väntade ösregnet, men vi hade ju regnkläder båda två så... Men tydligen är det så att man måste dansa fram sidledes med något vilt i ögonen, när det ösregnar. Det hade jag ingen aning om! Men joodå, det dansades friskt åt olika håll på väg ner. Väl inne i hagen står hon snällt still medan jag knyter upp grimman och sedan är det som ett startskott går och hon flyger iväg som skjuten ur en katapult, tvärs igenom hela hagen ner till Roy och Rasse, där hon gör en snygg stoppsladd och drattar på ändan. Sedan står de där tillsammans som tre tända ljus i regnet.

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, fux, araber, snorkfröken, galopp, roy, rasse, blodvite, startskott