Höstrusk

Nu har alla hästar hämtas hem från sina sommarhagar och går utspridda i lite olika hagar i väntan på avmaskning och sedan vinterhage. Men som sagt, än så länge är det lite grann gräs i de hagarna runt stallet som kan betas.

Jag kommer till hagen och ska hämta hästen. Alla fyra står förstås längst bort. Först kommer killarna R fram och ska hälsa, en och en. När jag sedan ska ta mig an Polly, som står sist i kön och väntar - DÅ - då vänder plötsligt alla killar helt om, viker öronen lätt bakåt, samt omringar Polly och föser henne gemensamt bort till andra hörnet av hagen! De omringar henne som en flock elefanter som skyddar sin unge! Jag är tvungen att jaga dem för att de ska skingras något så jag kan komma åt Polly!
På väg mot utgången - jag går först med Polly - följer de andra efter och gruffar lite inbördes om vem som ska gå som nummer två och nummer tre osv. Herre gud.... barnsliga killar.

Hösten har gjort sitt antågande nu och det börjar regna lagom tills jag fått in Polly i stallgången. Det blir jeans och regnjacka för min del. Om man vill att hästen ska gå i en låg och fin form, ska man rida i regn. Fröken Fux böjer ner huvudet så fint mot regnet och tycker inte alls det är någon bra idé att ge sig ut. Men efter en stund så duggar det knappt längre och vi får oss faktiskt en skön tur trots allt. Men det blir ingen långtur, eftersom jag inte litar på vädret.

Vilken himla tur att jag inte gjort det! Vi hinner inte mer än tillbaka och in i stallgången igen, förrän det brakar loss rejält och regnet står som ridspön i backen utanför!

Ett par väskor hö blir våra följeslagare när vi traskar bort i regnet mot hagen efteråt och Polly sliter glupskt i stråna under vägen. Min härliga kompis Polly!

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, snorkfröken, hö, höpåsar, höst, långtur, arab, fux, sto