Varmt, sa Bull

Man får vara glad att man orkar rida nån gång emellanåt i den här senaste tidens värme, men att orka sitta vid datorn blir lite för mycket. Men ikväll får jag göra ett undantag.
Gårdagens ridtur började glatt i rask takt. När vi hunnit till vägskälet där den högra vägen går till hagen och den vänstra till en mer obestämd väg med flera alternativ, så såg hon väldigt förvånad ut (jodå, en nacke kan se förvånad ut!) över att vi inte skulle till höger. För det ville hon absolut. Jag undrade högt om hon någonsin varit med om att vi gått upp från hagen, borstat, sadlat och jag upp på ryggen - för att sedan bara rida direkt till hagen??!!
Hon skruvade på sig och tyckte att nej, men någon gång ska väl vara den första?

Men nej, vi tar vänster. Upp för en lång backe. Den tas vanligtvis i rask trav eller ibland galopp, men den här dagen tar det tjugo minuter att komma upp för backen. Den är nämligen kantad med nedtaget sly som tagits ned för några dagar sedan och som nu legat och blivit visset och brunt och detta är tydligen livsfarligt att gå förbi. Det hjälper inte att mödosamt gå förbi en brun hög utan att något händer, för nästa kan ju ändå vara farlig, osv.
Snorkfröken muttrar något om vildsvin...
Men väl uppe går det bättre och bortsett från alla evinnerliga flygfä som envisas med att sitta och bita henne under magen och mellan bakbenen och framme på bringan hela tiden, så är det en väldigt trevlig kvällsritt.

På hemvägen, när hon glatt galopperar fort och lätt på en av favvo-sträckorna - en gräsbetäckt skogsväg - blir det plötsligt tvärstopp då en joggare dyker upp i synfältet en bit framför oss. Joggaren stannar till, (ser INTE på oss, även om han ju måste ha sett oss) glor på sin armbandsklocka och gör en helomvändning och springer tillbaka igen. Så är han försvunnen lika fort som han dök upp!
Jag får en lustig känsla av att han är livrädd för hästar men absolut inte vill visa det, utan snabbt behöver ett giltigt skäl för att vända om. Dvs han ser på klockan och OJ vad den är mycket plötsligt, jag måste GENAST hem!!

Roy har väntat på henne i hagen och gnäggar välkomnande. Det blir plötsligt kö till vattnet eftersom de måste göra allting lika. Sedan ska det rullas, och det grundligt. Jag står och väntar med flughuvan och hon kommer villigt fram och kör in huvudet i den. Hon vill väldigt gärna ha den på, men det är stört omöjligt att inte gnida av den när hon rullar sig.

I morgon blir det en morgontur och det ska bli spännande att se vad det blir för väder för en meteorolog säger att det ska vara solsken, en annan att det ska åska och ösregna.