Fnork

Vi kommer in i stallgången. Det är öppet rakt igenom och utanför dörren på andra sidan ligger de svarta gummimattorna från en box utbredda för att torka. Det har varit storstädning. Snorkfröken gör STORA ögon och tror nog inte att hon ska gå in i stallet. Alls.
Men jag får henne att motvilligt gå in några meter till. "FRRNORRK!"
Steg för steg tar vi oss då igenom stallet och ut på andra sidan. "KRRRONFF!"
Men, jodå, hon nosar och kliver sedan ut och upptäcker att man faktiskt kan gå på dem med. Duktig gumma! :-)
Efter en stund är det dags för oss att bege oss ut i morgonstunden. Förhoppningsvis någorlunda fritt från insekter ännu så länge. Pigg och glad ända fram till första galoppen på banvallen, då hon viker öronen tätt bakåt och sparkar bakut, högt och fint, flera gånger. Man är väl inte släkt med Crut för inte heller!
I traven går hon mjukt och fint framåt, men i galoppen kryper hon bara ihop. Vad är det hon vill säga?

Jag tänker att det löser sig nog med tiden längs rundan. Vi tar en för henne ny väg idag och det innebär att hon inte bjuder lika mycket i galopperna eftersom det ju kan lura hemska faror bakom varje kurva. Men hon galopperar i alla fall utan konstigheter.
Så kommer vi till den där trånga passagen där det växer en massa unggranar. Kan man inte få lov att röja lite? Snälla?
Polly traskar på rakt fram och stannar då hon kommer till en gran.
"Gå du!"
"Eh... Det är ett träd där. Ska jag gå rakt in i granen?"
"Det går fint ser du..."
"Okej!" Polly går rakt in i /igenom granen och ut på andra sidan kommer ett ekipage som är helt täckta med barr och kvistar och där ryttaren skrattar på ett förryckt sätt. Som sagt, förra året var det inte riktigt lika trångt här! Men nu är vi igenom och sedan är det inga mer problem. Vi skuttar över den så kallade stockbron även idag, efter bara lite tvekan! Duktigt!

Nere i hagen står Roy och väntar och gnäggar välkomnande. Polly går in och hon ska dricka vatten och då måste Roy det med. Sedan vallar han henne bort en bit, där de båda rullar sig. Då är det min tur att göra entré med rånarluvan... nej jag menar flughuvan. Jag går in i hagen och ropar, Polly kommer genast och kör in huvudet i den framsträckta huvan- :-)
Sedan följer båda två mig till utgången. Jag vet inte om de vinkar hejdå, men jag tror det.