Vi går vägen ner mot hagen. En bil kommer bakom oss. Jag går in mot vägkanten, Fröken Fux följer efter. Jag stannar, hon stannar bakom mig - och lägger huvudet över min axel och nosen mot min kind...
Ibland behövs det inte mer för att man ska vara lycklig hela dagen sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar