Flughuvan satt kvar idag med när jag kom till hagen. Dessutom kom hon fram och mötte mig med en gång - tredje dagen i sträck! Undrens tid är inte förbi.
Så hade vi ännu ett pass i paddocken (ganska jobbigt och med väldigt små framsteg) men jag lyckades ändå bibehålla både tålamod och optimism. För varje gång hon nickar ner med nacken och jag känner ryggen välva sig något litet, så blir jag uppmuntrad. Och det är ju inte så att går och drar huvudet uppåt framåt i alla fall, som man sett att en del sk stjärnkikare gör. Det är väl bara lite jobbigt att använda alla de där musklerna som varit oanvända så länge nu. Det vet man väl hur det är när något känns jobbigt!!! (Slänger sig i soffan med en bra bok!)
Efteråt tog vi en liten tur i skogen och där kan man ju också jobba lite. Faktiskt. Mitt under rundan så mötte vi F på Crut, arabhingsten som Polly är så kär i. De utväxlade små fräckheter till varandra och Polly blev så till sig att hjärtat dunkade fort fort och hon kunde inte gå på en lång stund och var dessutom tvungen att kissa. Länge.
När vi kom tillbaks till stallet, så står han i stallgången och då var hon tvungen att kissa där med... Suck.
På vår promenad ner till hagen sedan, tänkte jag att jag skulle visa henne träbron som går över Högvadsån också...
Hon klampade över som om hon inte gjort annat än gått över ekande träbroar i sitt liv! Bara hon fick hålla nosen precis nära brädorna och kolla så... :-)
Så följde vi stigen fram till landsvägen. Jag har ju inte gått över någon landsväg med henne innan. Precis när vi nådde fram så svischar en stor lastbil förbi oss, men det var bara ett "oj då, wow!" från Pollys sida. Så gick vi över och in i villasamhället på andra sidan, där det var barn som cyklade och folk som promenerade. När vi sedan vände och gick tillbaka så var det precis lika problemfritt! Härligt!
Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, arab, sto, hingst, crut, kissa, träbro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar