När vi skulle passera genom gården Lunnabo och precis passerade hörnet på ladugården, så låg där en jättestor presenning som täckte något bulligt längs hela gaveln och den fladdrade friskt i vinden och tog olika former hela tiden... Palencja gjorde nån sorts saltomortal och flög hysteriskt bakåt och skulle absolut INTE!!!
Men jodå, jag fick faktiskt fram henne en liten bit till slut, så att hon liksom kunde stå och kika runt hörnet på detta böljande monster. Till slut bedömde hon faktiskt att det nog inte var livsfarligt trots allt. Bara en aning suspekt. Så vi kom förbi. :-)
Sedan så hoppade hon äntligen över den eländiga stock/stenbron idag, med mig på!!! Hurra!!
Gräset på stigen på väg ner hade vuxit väldigt sedan den här bilden togs och det skymde sikten, så hon såg inte bron på så långt håll som hon brukar och det verkade nästan som att hon hade glömt bort att den fanns där. Men så plötsligt, så var vi där - och hon såg den... hejdade sig, tvekade, och sneglade bakåt på mig...
"Jodå! Du vill HEM!" sa jag. Och det ville hon. Hopp!
Ååh vad glad jag blev! Synd att ingen kunde varit med och tagit kort på just sådana händelser, hi hi!
Sedan hade hon jätte, jätte, bråttom hem efter det. Jag tror att hon skulle berätta för Roy...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar