Lugnande effekt

Efter ridturen idag, där vi dessutom hade sällskap av Ruffe och Madde, skulle Polly ledas ner till hagen, dvs den där hagen en kilometer från stallet där hon släpptes i förrgår tillsammans med Roy. Vi hann ungefär 20 meter, då vi hörde kloppetikloppetiklopp och plötsligt kommer Roy springande och skall med!
Nu var det ju så att Roy skulle åka till tandläkaren tillsammans med Ruffe, men när han såg Polly dra, så var han ju inte den som inte kunde ändra sig... :-)
Nåväl, Roy återbördades till stallet och vi strosade ner till hagen i solskenet. Små gräsätarpauser under vägen. Väl där, så sprang hon omkring och letade. Var är min kompis? Någon kompis? Frust frust, hallå?? Ingen ro att börja beta inte!

Crut gick ju i hagen innanför så jag tänkte att han kommer väl och visar sig, så kan hon ju åtminstone ha någon att titta på så länge, tills Roy kommer tillbaka. Men nej, han kom inte. Det är en kulle i den hagen han går i, så jag misstänkte att han var där bakom och gick för att hämta honom... Nu gnäggade Polly och när jag kom till krönet på kullen såg jag Crut. Han var redan på väg. Långsamt och självsäkert släntrande kom han. Tuff flughuva hade han på sig också. (Kortet är inte från idag).
Så kom han då fram såpass att han syntes. Ställde sig majestätiskt där och visade upp sig. Visste väl att det inte var lönt att göra nåt mer, eftersom det var dubbla eltrådar emellan hagarna. Men Polly gnäggade glatt en gång till och sedan var det bra. Nu fick hon ro att beta!! ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, crut, tandläkaren, roy