Promenad med plastpåse

Nollgradigt och mulet. Kanske inte så himla kul, men det kunde ju vara mycket värre! När jag kom till stallet stod de och åt frukost. Båda två. Från samma hög. Detta var ju en sådan positiv sak, att jag absolut inte ville störa under måltiden. Så jag strosade omkring en stund och väntade på att åtminstone Polly skulle ha ätit klart.

Sedan gick vi ut en sväng. Jag hade fått den ljusa idén - tyckte jag - att ta med mig en plastpåse med lite lucern i, och så skulle vi kunna ta en paus efter halva rundan. Hon kunde få lite att äta och så kunde vi träna på att pausa i lugn och ro ute i skogen... Jag såg framför mig en avkopplande stund där bara en kaffetermos åt mig fattades.

Väldigt mycket djur vi har i skogarna egentligen. Dels hade vi ju sällskap av spåren från vildsvin - det tillkommer nya spår varje dag - och så var det älg och rådjur och hare. Sedan eventuellt räv. Eller hund. Är dålig på att se skillnad. Det var också stora spår. Ville gärna tänka "stor hund" här. Det finns en annan tänkbar förklaring, men jag väljer att tänka "stor hund med husse"... För visst var inte alla människo-spåren mina, även om vi gått här i förrgår?

Efter en himla massa upp- och nedförsbackar kom vi till en vändplats för timmerbilar. Stor plan yta alltså, med fri sikt åt alla håll, eftersom där var ett hygge. Perfekt.
Jag tog fram påsen - väldigt intressant - och hällde ut innehållet på marken.
Polly nosade lite på det, tittade sedan på mig, nosade mig i ansiktet och därefter på påsen och till slut på omgivningen runt omkring oss. Började sedan gå. Runt i en stor volt. Äta skulle hon absolut inte.

Ok, hon fick gå. Hon fick även trava lite i bägge varven en stund. Sedan lekte vi med plastpåsen ett tag. Dvs jag strök henne på båda sidor med den, klatschade i luften med den och viftade lite med den. Hon var ganska cool. Lite lite läskigt var det ju ibland, men inte farligt alls. Inte ens när jag slängde ner den på marken och sparkade på den.
(Memo: Jag ska ändå träna detta mer en annan gång.)
Men maten ville hon inte röra alls. Fri sikt eller ej. Kanske att det kunde ha att göra med att ett utfodringsställe för vildsvinen låg några meter därifrån, med rester av mat. Samt stora hundspår..? ;-)

När vi kom tillbaks fick hon lucern (och musli) på gårdsplanen i sin hink. Och DET åt hon upp alltihop, med strålande aptit. Jag tog ett foto av henne igen, för att jämföra. Jag ser ju att hon fortfarande saknar muskelmassa och tycker inte att det hänt någonting sedan jag tog kort sist - men visst kan man se en liten skillnad trots allt, nu när man jämför bilderna !?? Hon ser inte alls lika ynklig ut längre! Det översta är taget den 2 februari och det understa idag, exakt två veckor senare.  ;-)

När vi stått där en stund, travar plötsligt Indra iväg bortåt höger och ställer sig i givakt. Polly slutar äta och vänder helt om och glor hon med. Likaså jag.
Efter några sekunder kommer det en älg långsam klivande nedanför hagen. Så kommer det en till. Och så kommer det en till. Tre stycken fjolårskalvar kliver makligt fram och viker sedan av mot hygget!
Nu önskar jag att jag haft min Nikon med zoomobjektivet med mig, för även om mobilkameran är bra, så fixar den inte sånt avstånd. Men det var roligt att se i alla fall. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om plastpåse, indra, polly, älg, rådjur, räv, vildsvin, lucern, hund, hink, gårdsplan, muskelmassa