Gullhöna

Vilken urgullig gullhöna jag har! Om hon var mindre så skulle hon säkert ligga och snutta på min handled, precis som min lille katt. Det är jag säker på! :-)

Snön som föll igår ligger kvar, men den är blöt. Fördelen med dagens väder är att det inte är halkigt på skogsvägarna.
Jag skyndar till stallet direkt efter jobbet för att hinna göra så mycket som möjligt innan mörkret. Plastremsorna i boxöppningen hade delvis vikts undan den första veckan Polly var här för att hon skulle vänja sig och våga gå igenom. Nu får det räcka. Nu har de släppts ner. Bägge två stod inne och åt när jag kom och Indra kom genast ut för att hälsa. Jag ser siluetten av Polly genom plastremsorna. Hon vill också hälsa!
Lilla fröken fåntratt. Plötsligt är remsorna lite otäcka igen. Jag tar på grimman och hon följer med ut genom remsorna med bara aningen av tveksamhet.

Först tar jag mig an alla bajshögarna i rasthagen närmast stallet. Vart jag än går med grepen, så har jag en hästmule under armhålan och vänder jag mig åt andra hållet så stirrar jag rätt in i ett annat hästansikte. Maken till sällskapliga hästar - man kan inte annat än att bli på fantastiskt bra humör!
Indra försöker köra skottkärra men den vill inte rulla så hon testar att kliva upp med ena hoven... Naturligtvis välter den och hon står kvar och ser ut att säga "Ojdå..."
Sedan hämtar jag vatten och fyller på baljan, som de tömt, vänt upp och ned på och putt ut utanför hagen.

Så blir det på med grimman på Polly igen och vi går på promenad. Glatt och avslappnat följer hon strax bakom mig hela vägen. Då och då trycker hon nosen mot min hand. När vi kommer till ett vägskäl, föreslår jag att vi vänder eftersom skymningen kommer snabbt. Men hon stannar med lyftat huvud och tittar så längtansfullt bortåt vägen, så det blir en liten, liten sväng till. :-)

Tillbaks igen blir det extra proteinrik mat i en hink till Polly innan hon släpps in till Indra igen. Det mumsas både länge och väl och emellanåt ska hon gosa. Bli kliad i pannan, smekt på halsen eller bara nosa i mitt ansikte.
Därefter ska min bil undersökas. Hon nosar på hela bilen, ovanpå och på sidorna, väldigt noggrant en lång stund. Jag börjar undra vad det är för underlig kärlek till bilar hon har, innan det går upp för mig att inne i bilen har jag en säck med pellets! :-)

In i hagen. Indra nosar på Polly och Polly nosar tillbaka! I flera sekunder! Polly viker inte undan med en gång som hon brukar och ingen av dem piper.
Jag går in i boxen och ser till att det finns hö tillräckligt och plockar lite med andra grejor. Polly står utanför och dricker. Indra kommer in och börjar äta.Efter en stund ser jag en tyst försiktig hästsiluett genom plastremsorna igen. (hon påminner med ens om klassens blygaste tjej i trean, som åkt ut i korridoren för hon viskat med mig, när jag går för att släppa in henne igen och hon står precis utanför dörren när jag öppnar...)
Jag lyfter lätt på en av remsorna och säger "Hejdu! Varsågod!" och hon kommer genast in. Jag är övertygad om att hon fixar det där själv alldeles strax. Jag minns i somras när Indra gjorde likadant. Längtan efter mat tar överhanden.

Läs även andra bloggares åsikter om indra, polly, palencja, handled, box, balja, pellets, bajshögar, rasthage, skottkärra