Vinkelfräs

När vi skulle ta en promenad idag, talade Snorkfröken tydligt om för mig att hon minsann inte tänkte sköta sig en endast stund! Det började med vilt gnäggande åt svarande kompisar i hagen. Sedan var det stepdans med sidoskutt och kast med litet huvud.
"Paddock", tänkte jag då och vände om. Den var ju ledig nu när jättehästen åkt för att hopptävla. Hade inte tänkt på det.

Sagt och gjort - vi vände om och kopplade på longeringslinan, jag greppade en långpisk och så äntrade vi banan. Av någon anledning tog hon plötsligt rygg på mig, på vägen dit. Tätt bakom. Andades mig varmt i nacken. Men inget trams nu inte, utan nu var det följa John som gällde.

Jisses! Om detta hade varit ett ridpass, hade jag inte haft mycket glädje av att hon faktiskt lugnade ner sig lite mot slutet, för vid det laget hade jag ändå inte varit kvar i sadeln! Det var vild rodeo varvat med att ligga i 40° vinkel på volterna i galoppen.
Men hon skötte sig ju och gick där hon skulle och när jag en gång tappade taget om linan när hon for iväg lite snabbt, så stannade hon snällt på kommando - efter ett halvt varv på volten - så jag kunde få tag i den igen.

Och som sagt, efter att hon fått springa av sig i bägge varven, så gick hon sedan riktigt bra och vi kunde träna växlingar från skritt till trav och galopp och sedan ned till trav och skritt igen. Ner till skritt var det svåraste. Får väl träna på det ordet - det är inte använt så mycket.
Sedan får jag försöka komma underfund med vilket slags tonfall jag ska ha när jag berömmer!? För varje gång hon gör nåt som är rätt och jag säger "braaa" eller "duktig tjej" eller nåt, så stannar hon omedelbart och vänder upp och ser redo ut för porträttfotografering.

Sedan måste jag ju också säga att hon är ju så duktig med att låta mig sköta om såren på nosryggen nu. Det är bara liiite äckligt när jag sprejar rengöringsvätska på dem, men när jag sedan kommer med bomullstussen så sänker hon själv ner huvudet i bekväm arbetshöjd för mig, och står så stilla och snällt. Detsamma gäller för salvan. De nedersta såren ser fina ut nu, men det översta, som var det djupaste, är lite geggigt ännu...

Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, fux, arabhästar, snorkfröken, stepdans, longering, salva