Ridvojlock

Idag har det ridits i en sån där ridvojlock. Tror jag det heter. En sån där av lammull.
För en ridvoljock klämmer ju inte. Inte glappar den där bak heller. Däremot blev det rena pysselstunden innan vi kunde ge oss iväg. Först skulle det letas upp en gjord som var tillräckligt kort. Hittade en så småningom som funkade om man drog åt till sista hålet på bägge sidor. Långa stroppar som hängde o slängde blev det sedan. Så skulle stigbyglar hängas dit. Men eftersom fästena för dem är jättelångt ner på sidan, jämfört med på en sadel, så fick jag göra nya hål, ca tjugo cm längre in... vilket medförde att änden på stiglädret sedan blev så lång att den hängde ner en bra bit nedanför foten...

Sedan skulle jag upp. Även normalt, så brukar jag stå på verandagolvet utanför stallet när jag sitter upp, för att underlätta för både henne och mig.
Men eftersom man inte kan använda sig alls av stigbyglarna när man sitter upp i en sån här och jag är vig och smidig som en kratta, så ställdes hästen utmed det här verandagolvet, där jag sedan dessutom placerade en pall, som jag så klev upp på. Där stod jag sedan och måttade en stund med halvlyftat högerben, för att känna in hur högt och hur långt jag skulle svinga det för att landa på hästryggen och inte nånstans emellan.
Det gick, men det är ju tur att man har en häst som är snäll och står stilla!

Däremot vågade jag mig inte på någon galopp. Kände mig nämligen inte alls säker på att sitta kvar om hon fick för sig att klämma in lite bocksprång och en och annan tvärnit då, när man inte hade nånting alls framför knäna att ta spjärn emot... Så jag nöjde mig med lite arbete i skritt och trav, både i paddocken och en liten runda ute. Kände mig lite skuldmedveten, för hon ville ju så mycket mer.
Vi får väl se hur det blir, övning ger ju färdighet! Eller också hittar jag en sadel. :-)

I natt blir det premiär för Fröken Fux att gå ute och hålla Pompe sällskap. Tycker inte det känns befogat att ta in henne i boxen med plusgrader ute och ingen snö eller is. Men blir det busväder och regnar på tvären, så får hon väl komma in...

Jag glömde ju nämna att jag longerade henne med provsadeln, dagen efter jag ridit sist. För att SE hur den låg på när hon sprang. I trav verkade det gå bra, men Polly var väldigt ovillig till att fatta galopp. Så småningom lyckades jag få upp henne i galopp några gånger (för hon behöll den inte lång stund) och jag kunde förstå varför! Den här sadeln - Knights Eva Marion - som var så mjuk och skön annars, skumpade upp och ner. För varenda steg hon tog i galoppen, kom en duns från sadeln på hennes ländrygg! Plötsligt var sadeln dessutom jättelös/alldeles för stor, trots att den känts som att den satt åt såpass när jag provade den första dagen, att jag funderade på att byta till ett bredare koppjärn!
Hur som helst så blev jag så besviken att jag bara tog av den med en gång och hivade in den i bilen med en gång. Tillbaks med den till affären. Tillbaks till ruta ett med mig och Polly. :-(