Fortfarande sadellös

Jahapp. Så var det dags för en äldre Olympic dressyrsadel, som jag optimistiskt lade på ryggen på en mycket misstrogen fuxfröken. Den såg faktiskt inte alls så pjåkig ut på, så jag bestämde mig för att det skulle bli en provridtur. Men vi kom inte sådär väldigt långt, innan Polly faktiskt visade på ett klart och tydligt sätt att något var fel. Vi skrittade i fem minuter och sedan travade vi i fem. Sedan började hon sträcka ut halsen på ett underligt sätt. Hon sträckte huvudet nedåt, framåt, ungefär som stretching. som om hon försökte komma ifrån något obekvämt. Jag tänkte på hur jag gick och liksom "roterade" med ena skulderbladet i somras, när det var en vass flik från ett tvättråd som stack mig i ryggen.
I backen upp mot Fällesåsen gick det allt trögare men jag forcerade ändå fram en galopp. Bara för att. Men hon bröt av två gånger efter bara några få språng. Sedan började hon stanna flera gånger och jag fick jobba för att få henne att gå och så småningom stannade hon på riktigt. Grävde ner fötterna i marken och rörde sig inte ur fläcken. Så böjde hon hela huvudet tillbaka och pekade med nosen bak mot magen.

Men nu tänkte jag på ett annat sätt än i höstas, när jag trodde att hon hade ont i magen, nämligen: när jag spänner sadelgjorden på en sadel som inte passar, så klämmer ju det ihop allting - och det som inte passar klämmer och gör ont! När sedan jag också sätter mig ovanpå och tynger, så blir det ännu värre.
 Alltså är det sadelgjordens fel! Bort med den! Rätt logiskt ändå faktiskt! :-)

Jag kände med fingrarna där fram under sadeln, vid sidan av manken. Den var stenhård där och det fanns inte en chans i världen att kunna få in ett finger ens.
Jag satt av och promenerade hem med henne.

Nu står allt mitt hopp till en en sadel som ska vara supermjuk för både häst och ryttare, utan träbom i konstruktionen, men istället en Full-Flex Systembom... Det är lite leveranstid på den, men nu ska jag ut och mäta pållans vidd över manken riktigt noga så de kan anpassa koppjärnet exakt till hennes mått! Jag mätte först med gradskiva, efter flexikurvan jag fått ritad, men det blev olika gradtal beroende på hur jag höll gradskivan, så jag blev lite osäker. Nu har jag fått ett annat verktyg som jag ska ta med mig till stallet i morgon. Så jag känner mig riktigt optimistisk och vägrar tänka på att något kan gå snett med detta, utan ser fram emot att så småningom kunna rida bort mot solnedgången på en glad häst med full bogfrihet och ingenting som klämmer! :-)

Läs även andra bloggares åsikter om sadlar, full-flex, olympic, systembom, arabhäst, fux, polly, snorkfröken, palencja, sadelgjord