Sadel och tömmar

Igår kom sadeln! Den har provridits och var mjuk och skön att sitta i. För övrigt var det svårt att känna hur den låg när jag red, eftersom lilla P dels var lite halt på höger fram i traven så det blev mest skritt, och dels för att skritten var så överladdad med diverse hopp och konstigheter, så det var svårt att koncentrera sig på att känna hur sadeln låg. Dessutom hade jag lyckats få stiglädren så långa att jag knappt nådde ner till dem och var alldeles för lat för att sitta av och fixa det. Tänkte att äh, det går väl. Följden blev ju att jag lika gärna hade kunnat vara helt utan stigbyglar och det gjorde mig inte säkrare i sadeln precis. Men så länge det inte blev bocksprång, så gick det väl bra.
Men jag tror inte krumbukterna berodde på sadeln, utan på för mycket energi. Hoppas jag i alla fall.

Idag har det ösregnat och det är inget bra väder för att testa ny sadel i, om utifall att man behöver returnera den. Men Frida Tömkörare kom, så det blev en halvtimmes jobbande i regnet ändå! :-)
Visserligen var det till 90 % skritt, eftersom Fröken Fux hade lite problem med att tömmen ibland låg över hennes ädla bakdel. Det var väldigt otäckt och då kunde man hellre snurra varv på varv tills man var helt insnodd i tömmar, än gå framåt.  :-)

Men till slut verkade poletten trilla ner och hon jobbade på riktigt bra och blev alldeles svettig om rumpan! Eftersom det förhoppningsvis inte ska komma nån mer istid och lägga sig i vägen, så blir det bara ca en vecka tills nästa gång, så då kanske det kan bli lite travarbete med?

Efteråt fick hon komma in i boxen en stund, få fleecetäcke på sin svettiga bakdel och mumsa på lite mat. Hon verkade väldigt nöjd med detta. Ute i hagen stod Pompe Nordsvensk och ropade och var lika glad han, när hon äntligen kom ut igen.