In i dimman

I väntan på sadeln (vilken dag som helst nu) blev det ännu en promenad. En riktigt lång sådan, för matte behövde röra på sig. Stilla, tyst och dimmigt väder gjorde det hela till en vacker upplevelse, eftersom nu matte råkar tycka om sådant. Och Fröken Fux var på sitt mest tillgivna humör och gick med nosen i ryggen på mig hela vägen. Sedan tvättade vi svans och man och hade lite allmän övrig rengöring.