Idag var det tack och lov inga fallande träd omkring oss utan vi kunde njuta fullt ut under ett par timmars ritt. Men ibland kan jag inte låta bli att skratta åt henne. Som när vi precis traskat omkring i en snårig skog och äntligen kommer ut därifrån. Framför oss ligger en inbjudande lång och rak gräsväg. Det finns liksom inga andra vägval. Då stannar hon! Vänder lite på huvudet, sneglar bakåt.
Ja vad tycker du vi ska göra? frågar jag. Galopp? Jag för fram händerna längs mankammen.
Okej, säger hon och far villigt fram i galopp!
Lite senare under rundan ska jag ta upp min mobil, för att se hur mycket klockan är. Jag drar upp dragkedjan på midjeväskan. Då stannar Fröken Fux.
Inte behöver du stanna för det, säger jag. Gå du.
Då böjer hon halsen och tittar på mig där jag sitter. Det tar nog fem - tio sekunder innan jag fattar: Innan vi gav oss iväg, så fick hon en bit morotsgodis och resten lade jag ner i midjeväskan. Så när hon hörde dragkedjan dras upp, så var morotsgodis förstås det första hon tänkte på!
Naturligtvis fick hon en bit. :-)
När vi kom hem, så stod Roy längst borta i den stora hagen och pratade över tråden med Ronja, som gick i hagen bredvid. Men när Polly gjorde entré, avbröt han allt han höll på med och kom rusande i full galopp över hela hagen och ända fram till oss där han tvärnitade! Kul att de är sådana kompisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar