Min mor har varit och hälsat på och fick träffa Palencja för första gången. Vi gick en liten promenad alla tre. Palencja åt gräs och vi åt hallon. Då och då stack hon fram nosen och skulle smaka det vi hade i händerna, så då fick hon sig ett hallon, hon med.
Så var det dags att emigrera igen. Tillbaks till hagen-en-kilometer-bort. Men det gör inget, för då får ju jag också motion! Gräset har börjat växa så smått igen efter sommarens torka och hovarna med. Hennes ena hov har liksom vuxit utanför skon lite och trängt in den mot strålen på ena sidan, men än så länge trycker den inte på den så vi kunde rida idag ändå - pigg och glad. "Titta ett sånt fint rådjur", sa jag och pekade mitt under traven, och hon tvärnitade. Förstås.
Sedan höll hon på att gå ned i spagat med frambenen där det var lite vått i leran på gräsvägen. Det var lite läskigt innan det stod klart att hon varken fläkt sig eller sträckt sig.
Men eftersom det är 14 dagar tills hovis kommer känns det lite långt att vänta med en sned sko, så nu har jag ringt och han kommer på onsdag och tar hennes hovar. Skavsår fick hon också idag av sadelgjorden, på bulorna efter insektsbetten där bakom frambenet. Så det är väl lika bra att hon får stå över ett par dagar...
Läs även andra bloggares åsikter om palencja, hovslagare, snorkfröken, fux, arab, spagat, skor, hov, hallon
Sussanes Rico är nog ändå värre. Hon är stadshäst å har bara gått i paddock tills nyligen. Rädd för löv som rör sig och t o m sin egen skugga :) Men har blivit bättre nu.
SvaraRadera/Tobbe