Även om vi saknade veterinärens inrådan den här gången, så skulle hon banne mig få komma ut en gång till idag och äta gräs! Hon hade ätit lite grann av sitt hö och druckit halva hinken med vatten.
På gårdsplanen, vid en vägg, står två soptunnor uppradade. I en rad innanför dem står fyra blå tunnor som är för glas - olika sorter. På marken runtom växer härligt frodigt gräs. Tidigare när hon ätit just här, så har jag brukat smälla lite med soptunnelocket ibland, så det har hon vant sig vid nu. Men denna gång var det de blå tunnorna som fångade hennes intresse. Jag förstod först inte varför. Hon stod och åt gräs vid sedan av de båda raderna, när hon plötsligt tittade intresserat mot de blå tunnorna. Men eftersom hon tyckte det var lite trångt att ta sig in där emellan, så gick hon från andra hållet. Jag undrade vad som skulle hända?
Aha! De konkava svarta locken var fyllda med regnvatten! Först sträckte hon fram nosen och blåste och nosade lite försiktigt. Jodå, det var vatten.
Sedan vispade hon runt med mulen i vattnet på tunna ett, liksom för att kolla konsistens och djup. Gjorde likadant med tunna två, tre och fyra! Det såg ut som om hon spelade xylofon med mulen! :-)
Sedan började hon om och slurpade i sig ett par klunkar från tunna ett, ett par från tunna två osv. Om och om igen, i tur och ordning, slurp, slurp, slurp. De sista gångerna sög hon i sig vatten tills det tog slut och då knuffade hon till ena locket snett underifrån, så det gled av på kant.
"Frust", sa hon och återgick glatt till sina maskrosor och sin lilla gräsmatta runt äppleträdet.
Efteråt fick hon sin uppblötta lusern i boxen och den åt hon med god aptit nu. Jag fyllde på vatten och lite mer hö och sa "Godnatt, de andra hästarna kommer in om ett par timmar bara nu!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar