Dagen efter

I morse stod Palencja och skrapade med hoven i golvet när jag kom. Efter att ha hälsat, släppte jag snabbt ut de andra hästarna och när jag kom tillbaka så hade hon lagt sig ner i boxen. ? Hon reste sig visserligen när jag kom, men ändå... Efter en kik in i boxen kunde jag se att hon då sannerligen inte hade ätit mycket av sitt natt-hö! Jag tog ut henne i gången och satte lite uppblött lusern med Fenylbutacin i, samt en påse hö framför henne medan jag hämtade ryktborsten. Tänkte sätta på stalltäcke sedan, när hon nu ska stå här inne själv idag i det svala stallet.
Hon gjorde inte den minsta ansats till att äta något, vilket var lite oroande. Det som var ännu mer oroande var hennes beteende: hon stod helt still med nosen nere vid golvet med ett håglöst uttryck i ögonen, under hela tiden jag borstade henne.
Men lilla gumman då!?
Jag tempade henne, men hon hade ingen feber - 37,3 - och tog sedan av förbandet på benet för att kolla så det inte hade svullnat. Nej, det verkade vara lika smalt som det andra, men oj vad det var varmt! Hela kotan och nästan upp till knät! Nu blev jag riktigt orolig!

För en häst som normalt sett alltid har god aptit - och när det gäller mjukmaten, så slickar hon t om hinken efteråt - är detta oroande! Och att stå och hänga med huvudet på det där viset... Dessutom står hon aldrig ens så här still när de andra nyss gått ut, utan då brukar hon vara väldigt otålig att få gå ut hon med.
Jag ringde oroligt veterinären och beskrev läget och han lovade ta vägen förbi om nån timme.
Nu stod hon dessutom och andades konstigt, tyckte jag. Små korta, lätt flämtande andetag. Och inte gick det att truga i henne nån mat. Hon måste ju få sin medicin! Jag hämtade doseringssprutan och tog en ny påse och blandade ut den i lite vatten och sög upp. Så gav jag henne det i munnen direkt.
Gav henne sedan en morot, som hon artigt tog emot och långsamt tuggade på en stund. Den andra halvan stod jag och höll kvar i handen utan att hon hade något intresse av den.
Jag kände för tredje gången på benet. Nej nu var det inte alls varmt längre!? Plötsligt gick det upp för mig att det måste varit varmt efter lindan med den tjocka fetvadds-stoppningen, när jag kände så snabbt efter att jag tagit av den.

Nå, veterinären anlände och lyssnade på hjärta och lungor, kände på benet och så. Inget att anmärka på där. Han sa dock att en del blir lite allmänpåverkade av cortisonet, så förmodligen är det en sådan effekt. Nu ska jag avvakta med buttan tills jag ser att hon börjar äta och bete sig normalt igen. Sedan börjar jag om med kuren.
Hon har ju boxvila idag med, men jag fick tillåtelse att ta ut henne så hon fick äta lite gräs om jag inte gick för långt utan höll mig i stallområdet.
"Det kan ju hända att det får igång aptiten, för det där höet ser ju inte så roligt ut," sa han och tittade på hennes orörda frukost.
Åh, så glad lilla Fuxan blev då! Hon började genast beta av gräset och fortsatte äta med god aptit!
Jag gick ute med henne nån halvtimme och lät henne äta av hjärtans lust innan jag ställde in henne i boxen igen och nu såg hon ju faktiskt piggare ut! Inte precis glad över att gå in, men stor skillnad på hur hon var i morse, vilket lugnade ner en orolig matte betydligt.