Gräs och maskrosor

Idag blev det promenad i solsken till skillnad från igår. Men när jag ledde tillbaks henne till den karga träd-hagen igen, efter den sedvanliga gräsätar-promenaden, såg hon så lessen ut så det skar i hjärtat! Hon stod där jag ställde henne, precis innanför trådöppningen, och bara tittade efter mig.
"Jag kommer snart Polly!" sa jag då. "Jag ska bara mocka lite och fixa din kvällsmat."
Så när jag var klar med det, gick jag och hämtade fuxan igen och vi gick bort till den lilla hagen bakom stugorna. Där växte det lite gräs.
Jag vågade ju inte släppa henne utan att ha uppsikt eftersom jag inte kunde lita på att hon inte skulle få för sig att springa, så jag bänkade mig helt sonika i hagen med en kopp kaffe medan hon fick ströva omkring där i någon timmas tid. Så härligt!

Tyvärr måste hon ju återbördas till tråkhagen sedan, men jag lovade henne en stund i morgon också!