Sadelprovning

Idag var det dags för sadelprovning! Jag anlände till stallet med bagaget fullt med sadlar, hemlånade från Horsefarm i Falkenberg. Jag hade väl först hoppats på att man skulle kunna trava lite i paddocken, men det kändes väldigt halkigt under gårdagens snöfall, så kanske inte ändå...

En sadelprovare anlände, samtidigt som snöyran satte igång igen och det var inte måttligt heller! Det var ju tyvärr inte bästa förutsättningarna för att prova sadlar men först mättes det och ritades kurvor och så, för att ha lite mallar inför eventuellt vidare besök i sadelaffären. Polly var något undrande över förfarandet, men inga sprutor eller annat otrevligt syntes till, så hon kopplade snart av.
Sedan var det dags för provning av alla dessa sadlar. Är det något som lilla P tyvärr har lärt sig under hösten, så är det att sadlar är otrevliga tingestar, så åsynen av en matte som bär in sadel efter sadel efter sadel efter sadel, fick ju henne inte att hoppa högt av lycka precis! Istället genererade det bakåtstrukna öron och små försök till att nå fram att bitas lite varje gång en ny sadel skulle läggas på och vickas på och tryckas på osv. Men jag tycker nog att hon var väldigt tålmodig ändå och efter ett tag så slappnade hon faktiskt av, även om hon inte såg överlycklig ut...

Tyvärr så låg flertalet av sadlarna som skrutt på henne och det gör naturligtvis inte det hela enkelt att lilla P är så muskelfattig och platt på sidorna om manken, samtidigt som hon är bred! Ett motsägelsefullt och kruxigt dilemma.
De sadlar som provades var av märkena Frank Baines, Keiffer, två stycken Globus, Albion, Wintec Isabell och en Pfiff. Av dessa sju var trots allt Albion den som låg allra bäst - även om den var i trångaste laget. Hon skulle inte kunna lägga på sig en enda liten muskel framtill innan den skulle klämma, och just muskler är ju det man vill att hon ska kunna få! Så jag tror att en storlek större av det märket, skulle nog bli bra.  Men så länge musklerna där saknas, så blir ju nästa problem att sadeln säkert kommer att glida fram. Och en sadel som glider fram, trycker ju på bogbladen och förhindrar muskelutvecklingen - och då kommer man ju aldrig någonstans...
Men den saken är nog ett problem med vilken sadelmodell som helst och förhoppningsvis kan man förhindra det tillsammans med en padd som lyfter upp den lite framtill.  Hoppas jag, och håller alla fingrar och tår!!

Eftersom man på grund av vädret inte kunde göra annat än att skritta runt lite, så var det ju svårt att kunna testa på riktigt hur den låg på henne, och svårt för sadelprovaren att se också. Allting blev snabbt bara vitt, vitt, vitt!
Men jag tror jag ska ha detta märke i åtanke i alla fall. Så fort det blir mera ridbart väder, så ska jag låna hem en i en storlek större - denna var Medium - och pröva den ordentligt i alla gångarter. Så jag avvaktar nog med köp tills vädret/väglaget blir bättre. Men nu känns det i alla fall som att jag vet lite mer vilken sadel och vilken storlek som passar - och vilka modeller som absolut inte gör det!

När vi packat ihop alla grejor och lagt in i bilarna, så fick naturligtvis alla hästarna i hagen ett anfall av glädjefnatt i snön och det var full galopp, runt runt i hagen, och det hoppades över snövallar och ruskades på nackar och sparkades bakut!

Slutledning: Man hade säkert kunnat trava i paddocken! :-)


Läs även andra bloggares åsikter om palencja, araber, fux, sadelprovning, albion, keiffer, globus, pfiff, sadlar, horsefarm, falkenberg, polly, snorkfröken