En kapplöpning med regnet, hade vi idag. Och vi hann faktiskt hem innan det värsta bröt ut - vi fick bara förtrupperna över oss.
Men innan dess, så blev det tvärstopp vid Fällesåsen. Jag kunde naturligtvis varken se eller höra några farligheter och denna lilla gård rider vi förbi flera gånger i veckan. Men Palencja var fastfrusen med rest nacke och färdig till flykt. Jag kunde känna hennes hjärta bulta.
Ett enstaka steg då och då fick jag övertalat henne till och plötsligt hörde jag också något. "Poinngg!!"
Det var ett väldigt tyst litet ljud, men distinkt och klart med en metallisk klang.
"Jösses, hon har väl inte fått nån gammal stängseltråd runt benet?"
Jag tittade runt överallt men kunde inte se något konstigt liggande på Marlen eller runt hennes ben.
"Poinnggg!!" Där kom det igen, lika tyst men klart och följt av ett tickande, knäppande litet ljud, ungefär som strömmen kan ticka i en eltråd. Polly hoppade till och stelnade igen. Jag såg mig omkring. Vad var detta? Fanns det spöken här?
"Nej gumman, nu får vi allt gå fram ändå och titta! Det är folk hemma för det ryker ur skorstenen."
Med små stela steg närmade vi oss och när vi var jämsides med gårdsplanen kunde vi se karlen som bodde där sitta i dörröppningen till ladan, samt hans barnbarn - en pojke i yngre tonåren. Då kom ljudet igen. "Poinngg!" Följt av ett litet "klick". Polly hoppade högt. Och jag såg:
Pojken stod och sköt prick med ett luftgevär mot en sån där liten metalltavla! Och ljuden fick sin förklaring - för mig i alla fall. "Klick. Poing." Men Polly tyckte det hela var alldels fruktansvärt och andades inte ut förrän vi hade lämnat området bakom oss.
Efter en kurva, när vi precis börjat trava, hoppade ett rådjur ut tre meter framför oss och försvann in i skogen på andra sidan vägen. Det gick på en halv sekund och det tog lika lång tid för Polly att tvärnita. Ny fastfrysning några sekunder. Med ett ljudligt frustande förkunnade hon sedan att om det skulle fortsätta på det här viset idag, så ville hon inte vara med. Vi tog en lång galopp istället och när vi bara hade den sista biten kvar, förbi Århult och hem genom hagen, så kom regnet. Vi hann bara bli lite blöta. :-)
Hittade förresten denna artikel, apropå alla de där sidvärtes övningarna vi gör då och då...
http://lindah.se/kart-barn-har-manga-namn/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar