Andlöst

Idag är det två traktorer i arbete på gården. Hagen har utrymts och det fraktas sand och jämnas mark. Alla hästar har under tiden släppts i paddocken och denna lilla förändring i tillvaron gör dem alldeles vårystra! Det rusas runt och bockas och rejsas och jagas så det står härliga till, och när jag får hämtat Fröken Fux för en ridtur är hon redan färdigmotionerad och så lugn och fin så!

Inlägg efter namn Örnatorpets gästranch.

Så vi kan i lugn och ro ägna turen åt lösgörande sidvärtes rörelser, som det så vackert heter och hon är så duktig! Däremellan har vi en trivsam ritt, där vi filosoferar över livet, tittar efter vildsvin, dricker vatten ur ett dike (hon, inte jag) och tar små stillsamma galopper. Allt är frid och fröjd tills vi kommer till banvallen där matte tänkt att det skulle både fintravas och galopperas. Sedan flera veckor tillbaka kantas den bitvis av liggande f.d. träd - förvandlade till stockar - som slarvigt ligger lite huller om buller i väntan på att tas bort. Eller staplas. Eller nåt.
Men uppmärksam som man är om man är en fuxfröken, noteras nu att någon har flyttat omkring stockarna och lagt dem i en annan ordning!! Vilken makalös fräckhet! 

Det finns inga möjligheter att företa något som heter samlad trav här nu inte. Det är tveksamt om man ens kan passera. Efter mycket om och men, efter att ha varit fastfrusen med högrest huvud redan hundra meter innan stolpsamlingen, går hon då. Snorkfröken. Ett litet försiktigt steg i taget, spänd som en fiolsträng i kroppen och utan att andas. När vi äntligen passerar den sista stocken är hon färdig att falla ihop av syrebrist.

Men sedan går allting så bra så. Igen. Hon är väldigt söt. :-)

Rösta på mig