Sällskap med svårigheter

Idag skrittade vi bort till grannstallet, där vi skulle få sällskap på skrittrundan av Ulla på sin häst Happy. Allt gick helt enligt planerna, lugnt och sansat, fram tills dess att vi lämnade paddocken gemensamt efter att först ha gått runt där ett par varv.
Då trodde Snorkfröken av någon anledning att NU! NU skulle något alldeles enastående ovanligt hända!
Hon krullade ihop sig som en kanelbulle, gick i piaff och kändes som om hon skulle antingen lätta från marken eller explodera varje gång jag släppte efter lite på tygeln! Efter en stund gick det inte ens att gå rakt fram, utan hon taktade med schvung sidledes hela tiden. Matte blev så till den milda grad skärrad över detta att hon satt av och ledde den överambitiösa hästen ca hundra meter, förbi hagen med den ystra ponnyn och förbi bäcken. Sedan kändes hon mera sansad och jag satt upp igen.

Resten av rundan skötte hon sig exemplariskt och så småningom skildes jag och Ulla åt och jag red hemåt. Men vid det här laget var Fröken Fux helt enkelt utled på att skritta. Här kom vi till så många fina galoppsträckor och backar - och så får hon bara skritta!! Ett par gånger låtsades hon inte förstå alls, utan fattade helt sonika galopp rakt upp och ner, när vi svängde vänster upp för en backe. Jag gav efter en liten liten aning, så tillvida att hon fick trava en halv minut och galoppera, samlat uppför, cirka 7 - 8 galoppsprång. Sedan fick det faktiskt räcka, vi skulle ju följa veterinärens ordination, vilket innebär skritt ca tre dagar till innan vi tar små korta försiktiga travpass...

Sista biten innan stallet, gick det väldigt brant nedför och massor med stenar och hålor och elände så där satt jag av. Jag brukar leda henne där i vanliga fall också, men då går hon lite mer sansat än vad hon gjorde idag. Hon lyssnade visserligen på förhållningarna varje gång, men när hon väl skulle gå igen så fanns det liksom ingenting som hette lugnt eller försiktigt. Hon höll på att ramla på riktigt flera gånger och när hon skulle hoppa över trädstammen fick hon sån fart att hon höll på att kana på rumpan på en stor sten efteråt.

Kan undra hur det blir den första gången hon får lov att galoppera nu efter allt skrittande??

Läs även andra bloggares åsikter om polly, palencja, arab, skritt, happy, travpass, veterinären, snorkfröken