Måndag var dag tre med Metacam.
Hon verkar tillfreds med sig själv och att få stå inne på nätterna i ruskvädret. Särskilt som det blev storm och ösregn i natt. Dock är det svårt att säga hur hon hade varit om hon inte gått på smärtstillande.
Tisdag; dag fyra med Metacam.
Ruskvädret fortsätter. Jag ringde och pratade med veterinären idag. Hon lovade höra av sig i början på nästa vecka för återbesök och nya blodprov.
Jag fick också foder-råd att rätta mig efter framöver. Vi ska göra analys på hösilaget först nästa månad, för det som vi får från och med då är från andraskörden som gjordes rätt sent (september) och har lägre näringsvärde än nuvarande.
Men jag ska ge Kraft Groov 90 som kraftfoder, eftersom det är det som har lägst andel stärkelse. För stärkelseintaget måste reduceras eftersom korsförlamningshästar oftast är väldigt känsliga för stärkelse och insulin. Hon behöver egentligen inte kraftfoder alls, utan det räcker med ett par deciliter bara för att ha något att blanda det andra med. För övrigt ska hon få mineraler med vitaminer, särskilt E-vitamin och selen är viktigt. Olja är också viktigt och bra, så det ska hon fortsätta med. Om höet inte är tillräckligt näringsrikt bör hon då också få lucern som tillskott, eftersom det är grovfoder och protein som de bygger muskler och går upp av.
Så skall hon promeneras med varenda dag nu någon dryg vecka. Sedan ska hon skrittas i åtta - tio dagar, innan jag kan börja med små korta travpass... Så gör vi det någon vecka innan vi ökar på dem något och så småningom även galopp. Om drygt en månad är det meningen att hon ska kunna ridas som vanligt. Dvs om inte proverna visar på något dramatiskt eller något annat hemskt händer. Det kan dock behövas fler undersökningar för att få reda på varför hon inte vill muskla sig - om hon fortfarande inte vill göra det.
Och hon måste alltid både värmas upp länge i början av ett pass och varva ner ordentligt efteråt innan hon ställs in. Naturligtvis får hon inte bli kall heller, särskilt inte om hon är det minsta svettig. Så det är täcke på, som gäller nu i stort sett dygnet runt i denna årstiden. Hon har ju haft extra varmt nu den första veckan, men nu har hon ett 200 grams med hals.
OCH det är väldigt viktigt med rutiner, för väldigt många hästar som har fallenhet för korsförlamning, särskilt om de bär på en inre stress eller oro. Det finns hästar som varit vana att alltid gå först från stallet ut i hagen och den dagen som de av någon anledning inte fick det, så fick de ett anfall av korsförlamning!
Ja jösses vad man undrar hur hon har haft det i sitt tidigare liv i Polen och under alla sina transportresor!
Just nu är det omöjligt att säga vilken sorts korsförlamning hon drabbats av, för det finns olika sorter. Förhoppningsvis kan blodprovet tala om det. Men det finns ändå vissa gemensamma regler som man man kan rätta sig efter.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
När det gäller korsförlamning finns det
* Akut sporadisk korsförlamning
* Kronisk korsförlamning
Kronisk korsförlamning delas in i två grupper:
RER - Recurrent Exertional Rhabdomyolysis (drabbar ofta fullblod, varmblodiga travare, araber)
Drabbar ofta ungston. Är ärftligt med 50%. Symtomen kan variera. Man spekulerar i om elektrolytstörningar och selen/e-vitaminbrist kan vara en orsak. Diagnos ställs via blodprov (ASAT/CK).
Strategier:
* Töm glykogendepåerna med snabba intervaller t ex varannan dag, eller minst var tredje, genom att dra på i 5-600 meter tills pulsen ökar ordentligt. I övrigt kan träningen vara lugn eller normal.
* Utevistelse så mycket som möjligt
* Reducera stärkelseinnehållet i fodret, stärkelsen bör inte överstiga 20 % av energibehovet
* Ge extra fett i foderstaten, gärna 20 % av energibehovet
* Salt
* Selen/ E-vitamin
PSSM - Polysacharide Storage Myopathy (drabbar ofta quarterhästar, varmblod, arbetshästar)
En glykogenupplagringssjukdom som sannolikt är ärftlig. Symtomen kan vara lindriga (stelhet, oro, sträcker ut sig, skiftande hälta, osv) såväl som kraftiga (klassiska korsförlamningssymtom). Märks ofta då en unghäst sätts i träning. Dessa hästar kan bryta ned glykogen för energiproduktion i muskeln, de är extremt insulinkänsliga då de tar upp mycket glukos från blodet till muskelcellen. De ackumulerar normalt och onormalt glykogen i typ II-muskulaturen. Diagnosen kan ställas genom muskelbiopsi och arbetstest.
Strategier:
* Ta drabbade individer ur avel.
* Träna drabbade hästar regelbundet.
* Daglig utevistelse.
* Försök välja ett grovfoder med högt näringsinnehåll och uteslut spannmål och betfor.
* Utfodra med fett (tex 475 majsolja blandat med lusernpellets till 500 kg häst).
* Salt
* Selen/ E-vitamin
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Onsdag.
Polly får en alldeles egen box av sin snälla matte, ifall hon nu tänker fortsätta med att vara en sådan känslig häst. Så nu får matte inse att det där med att mocka, inte kommer att vara någon tillfällig sysselsättning utan ett livslångt arbete. Men jag undrar så, vad i hela världen hon sysslar med på nätterna? Sover hon inte alls?
Det ser ut som om hon höll på med breakdance, eller nån slags centrifug-lek! Allt bajs är kluvet i småbitar och jämnt fördelat över hela boxen, väl inblandat i spånet. Ifall man hittar några enstaka hela bajskorvar så har man tur: De flesta är så små att de faller mellan pinnarna på grepen. Sedan äter hon på väggarna runt omkring sig också. De nymålade boxarna... Hennes är snart redan helt förstörd. Men när man ser henne när hon får komma in och äta i sin box, så ser hon så förnöjd ut sååå!
Annars var vi ute på vår första promenad idag, lillgumman och jag. Söt, glad och positiv och gjorde stoooora ögon över ett träd som fallit över stigen under stormen. Men det kunde vi bara kliva över. (Det är en trädstam som i bättre väglag (= torrare) med fördel kan hoppas över i framtiden. Om den får ligga kvar!)
Torsdag.
Mocka, promenad i ösregn, medicin
Fredag.
Sista dagen med Metacam. Riktigt lång promenad idag, med bara lite regn.
Lördag.
Det gick lika bra att promenera idag utan smärtlindring. Skönt.
Söndag.
Vi hade turen att promenera mellan två ösregn idag! Jag hade mitt pek-spö med mig på turen idag och vi gjorde ett stort antal halter, ryggningar, volter och sidvärtes och vändningar. Det tog ett par gånger i början, innan hon fattade att hon skulle lyssna på mig idag, och inte bara följa efter som en hund. Hon gick nästan in i mig bakifrån en gång, och bara seglade rakt förbi en annan, när jag stannade. Men då fick hon genast rygga några meter och sedan fungerade det bra och hon verkade tycka det var kul att det faktiskt hände något under promenaden idag! Och efter varje gång jag berömde, så försökte hon glatt mumsa i sig handtaget på spöet...! Jag hade ju glömt morotsgodiset i bagageluckan, så det fick bli ett besök där när vi kom tillbaka. Men då var det plötsligt väldigt svårt att backa, eller över huvud taget stå still på avstånd, när matte skulle öppna bakluckan på bilen! :-)
Måndag.
Blev en promenad i beckmörker ikväll, med ficklampa som kastade längs skuggor mellan trädstammarna. Spännande! Fast kanske mest för mig...
Tisdag.
En hel timmes promenad idag.
Solen sken när vi gick så jag hade ingen regnjacka på mig, vilket var synd. Men... man kan ju inte bli mer än blöt! Förra gången vi gick den här vägen, så bar hon med sig en granruska i munnen säkert hundra meter, ihärdigt ruskande på huvudet för att den skulle gå av. Då hade jag inte mobilen med mig, så jag tänkte att hon skulle göra om samma sak idag... ;-)
Onsdag. Idag kom veterinären på återbesök och fick med sig tre rör med blod från Palencjas vackra hals. Hon som inte sett Polly på ungefär tre veckor, tittade både två och tre gånger och sa sedan att "jomenvisst har bukigheten minskat! Att hon tappat muskler och behöver lite mera fett, ser ju vem som helst, men hon är faktiskt inte lika bukig som förut."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar