Nya utmaningar

Idag trotsade vi faror som timmerbröt över stenbro med forsande vatten (matte gick före och drog i snöret, Snorkfröken stenvägrade, stenvägrade och hoppade sedan jäääättelångt!! Ja varför kliva försiktigt över?), avskurna vägar med vattenfall (små rännilar som gröpt ur vägen så det blivit ca 20 cm brett. Måste också hoppas över efter mycket frustande och åbäkande. Vi tog det tre gånger i rad, bara för att.), gnäggande hingst i hage på ena sidan och gnäggande sto på andra sidan och hund i mitten, traktor med rundbalar en bit ifrån och ridning i en paddock med många suspekta saker liggandes vid sidorna. För att inte tala om en flock lösgående höns vid sidan av vägen! ;-)

Vi tränade lite trav i paddocken och även ett par galoppfattningar med bakut-kick. Det var inte av glädje utan tvärtom motvilja. Att jobba i en paddock verkar inte vara hennes grej. Ja vi får väl se hur det blir med det framöver.
Men det är långsiktig övning som gäller. Vi fick i alla fall en härlig lång ridtur, först 1½ timme till paddocken, tjugo minuters träning där och sedan drygt en timmes ridning tillbaks igen, en något kortare väg, i strålande solsken.

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, paddock, polly, skänklar, galoppfattning, rundbalar, araber, hästar

Upp och ner

Fröken fux var lugnet själv idag. Inte så att hon på något sätt var lat eller långsam, nejdå. Men ingenting, inte ens en konstig stock i en brusande bäck och en mystisk askhög bevärdigades mer än en liten blick av henne. När matte hoppade till av några uppflaxande duvor, sneglade Polly bara bakåt som om hon sa: Skärp dig, de var ju här sist också, på samma ställe!

Det var det positiva. Plus naturligtvis härliga galopper, mysig skog och morgonsol.

Det negativa var att sadeln gled fram när vi red nerför branta backar! Det har den ju inte gjort förut, även om det inte varit riktigt lika brant nerför som idag. Men efter den första gången, då jag fick hoppat av och lagt om den, så hände det igen efter ett tag, fast det bara var lite-lagom-brant där och jag fick hoppa av en gång till. :-(
Ett plus i kanten till var ju min snälla Polly som står så snällt och väntar trots att det är på obekant mark. Men inte var det roligt inte och nu vet jag inte hur jag ska göra framöver?

Jag vet ju att det finns svansrem... Men är det inte fruktansvärt läskigt att bli dragen i svansen så fort det går nerför???!! Och hjälper det verkligen?
Finns det månntro nån annan sorts sadelgjord som är bättre att ha om man har en rund liten mage där gjorden gärna halkar fram mot bröstet till? Jag får utforska detta. För sadeln är ju gudomlig att sitta i och ligger bra på hästen för övrigt.

Läs även andra bloggares åsikter om sadelgjord, palencja, polly, fux, arabhäst, svansrem, galopp, duvor

Duktig tjej

Igår var det mycket trampa omkring i skogen till Pollys stora förtjusning. På ett ställe kommer man ner till en bäck som rinner och skogsvägen korsar den med djupa leriga spår. Men det finns ett litet ställe där man faktiskt kan gå över och där ville jag att Polly skulle gå. Hon trodde inte sina öron!
Aldrig i livet att hon ens skulle kunna tänka sig att närma sig detta farliga vattenfall! Nåja, jag satt av där bland träden och ledde ner henne. Knäppte loss ena haken så att jag fick ett långt grimskaft och gick över själv. Jag lockade lite grann och efter bara en liten stund så kom hon faktiskt - och tog ett jätteskutt över det äckliga! (Som hon alltså hade kunnat gå i, men det trodde hon inte på.)

Sedan var hon så duktig och stod alldeles still medan jag satt upp igen och fick en liten morotsgodis som belöning. När vi väl var nere för den långa branta backen, så kände hon igen sig! Det var här den andra branta långa backen uppför började! Den som man kunde galoppera! Jätteskoj! Men den suger verkligen musten ur en, men trots att hon inte orkade galoppera hela vägen så travade vi i alla fall! :-)

När vi vek av genom sista skogspartiet innan vi kom hem, så var hon så ivrig så. I en skog full med mossbevuxna stenar och stubbar och gropar och elände, där jag trodde man bara kunde gå, försiktigt, - där travade och galopperade Polly och hoppade glatt över lågt liggande trädstammar och jag bara lät henne löpa och styrde lite här och där!

Idag tog vi vägen med vägbommen och älgarna igen. Inga älgar syntes till och vägbommen fick bara ett litet ögonkast när vi passerade, för att vara säker på att den inte följde efter eller så. Det blev rätt så mycket trav idag och det gick i varierande fart.
Sedan fick jag bevis på hur fort en arab lär sig saker och ting om de bara vill: Varje gång vi gjorde halt, så böjde hon huvudet mot mig och trodde hon skulle få morotsgodis! Ha ha ha! Hon fick ju det igår när hon varit duktig, men nu trodde hon att hon kanske kunde få det varje gång vi stannade. Kanske?

Eftersom inget läskigt dök upp av sig själv, så bestämde jag att vi skulle ta ett litet stickspår in på en väg där jag visste att fyra stora rullar med stängsel låg och hångrinade på ett otrevligt sätt. Den där sortens viltstängsel som brukar vara runt nyplanteringar med lövträd.
Jag hade rätt - de VAR livsfarliga!! FNORK!!!
Men Fröken Fux var så duktig så. Efter några försök så lyckades hon faktiskt stå stilla en lång stund, bara ca tre meter ifrån och titta. Sedan utmanade vi dem ytterligare genom att passera dem också. Och sedan vände vi och passerade dem en gång till från andra hållet. Det var ännu lite läskigare eftersom andra hållet av princip alltid är läskigt och okänt.
Men när jag tyckte att vi skulle gå fram och nosa på spektaklet också, då fick det sannerligen vara nog! Så då stod vi still en stund till istället och knaprade på morotspellets innan vi gick vidare.

Det blev ett par galopper också och lite mera trav och på hemvägen mötte vi en röd bil. Det gick jättebra. Jag gick mitt i vägen för säkerhets skull, så han skulle sakta ner/stanna - och det var inga problem. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, arabhästar, hästar, galopp, ridning, viltstängsel, polly, vägbom

Jeep, älgar och vägbom

Ännu en mysig tur på min lilla goa häst. En och en halv timme var vi ute och först mötte vi en jeep, som stannade och vi pratade med föraren en stund, hälsade med nosen i hans ansikte, samt inspekterade motorhuven.
Sedan passerade vi en ful suspekt soptunna och vek av på en mindre väg/skogsväg med starkt misstänkta fladdrande staketlinor.

Efter nästa vägkrök kom det tre älgar och sprang över vägen en liten bit framför oss!!!!

Palencjas hjärta slog minst 120 slag i minuten och jag kände pulsen upp genom mitt ben i hela min kropp! Hon fick titta klart en stund och sedan gick vi vidare.
Så kom vi till en öppen vägbom som var klart gul, svart och röd. Den var nästan ännu farligare än både jeep och älg tillsammans! Men vi lyckades passera även där.

Precis när Polly var övertygad om att hon var så långt hemifrån att hon aldrig skulle hitta hem igen, så kunde vi höra Indra gnägga långt borta. (Vi gick en stig som nästan går runt hela vägen, så just där så var det inte alls långt genom skogen till stallet.) Överlycklig gnäggade Polly tillbaks, hon som vanligtvis inte brukar bry sig om det.
Vi tog till vänster in i skogen istället och det blev plötsligt väldigt blött och geggigt - men det var inga problem för lilla fröken. Hon fick bara långa tyglar och så flög hon fram över alla pölar och leriga djupa spår som ingenting. När vi nådde fastare mark så tog vi en liten galopp, men det var fortfarande lite för främmande mark för att hon skulle känna sig trygg, så vi travade mer istället.

Allting hon gör, gör hon ju snabbt, men traven vinner inte direkt på det, för den blir trippig och stressig. Vi övade en hel del igångsättningar och avsaktningar, för att hon även skulle få använda sin bakdel, men det behövs väldigt mycket mer övning på det...

När vi kom tillbaks så hade vi en lite kvalitetsstund först. Det skulle klappas och kelas tillbaka och hon följde mig fram och tillbaka när jag bar ut hö och var väldigt tillgiven. Sedan smakade det gott att äta i solen.

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, trav, galopp, jeep, älgar, vägbom

Galopp med ny sadel

Nu har vi provat sadlar i dagarna tre. Polly har varit mycket nöjd med att bara få komma in och äta god mat, borstas och stå modell en stund, för att sedan släppas ut i hagen igen!
Igår ville jag ju provrida den jag tyckte bäst om/den som låg bäst - en Wintec - men se det gick inte så bra eftersom stropparna var gjorda för annan mycket kortare modell av gjord än den jag hade. Men den såg som sagt ut att ligga bra i alla fall.

Men idag fick jag även låna ett gäng gjordar av varierande längd och så gjorde vi ett nytt försök. Nu gick det bättre.
Så gav vi oss ut på provtur i den härliga vårsolen. Den här gången hade jag ett rep med mig som jag käckt svingade runt lite med (bak mot hennes rumpa) när hon vägrade lämna området - och tänk så bra det gick! Vi kom iväg med en gång. ;-)
Nu i tjällossningens tid, är skogsvägarna här väldigt opålitliga att rida på (eller att gå själv på också för den delen) eftersom marken plötsligt bara försvinner i djupa hål under en. Väldigt obehagligt. Men vi trixade oss fram där vi trodde det var bäst och tog sedan genvägen genom skogen där marken var bättre, samtidigt som den kräver att man lyfter på fötterna ordentligt.

Ett område med halkig is fanns fortfarande kvar på ett ställe och det förvånade mig lite. Men det gick vägen. "Försiktigt, försiiiiktigt..."
Sedan förlängde vi turen genom Bökenäs och fortsatte neråt, neråt, neråt... Här verkade skogsvägen hålla bra kvalitet!
Efter allt detta nerför, så övade vi lite på att stå stilla på en vändplats vid en sjö där nere. Det gick väl, men var inte så himla populärt. SEDAN vände matte äntligen tillbaks mot den lockande uppförsbacken. Vi började i trav men så äntligen, äntligen, blev det galopp!! Polly flöt fram i en sådan mjuk galopp att jag inte ens kommer ihåg hurdana steg hon hade eller nåt - det var bara ett enda mjukt flyt, liksom! :-)
Det är en sådan lång och brant backe att den för det mesta verkar som automatbroms efter ett tag. Man får ha väldigt bra kondition för att orka hela vägen! Så blev det ju även idag. Viljan fanns men inte konditionen.

Efter en stunds skritt blev det lite mera trav, även om hon gärna hade fortsatt galoppera hela vägen hem nu om hon fått. För det var riktigt riktigt roligt! Sedan tog vi samma genväg genom skogen igen. Polly formligen ÄLSKAR att trampa runt i skogen och det är väldigt svårt att få henne att gå förbi de ställen där hon vet att man kan gå in! Och fort fort fort ska man komma framåt inne i skogen minsann. Jag får bara styra lite mellan utskjutande vassa grenar, annars är det bara att luta sig fram och följa med uppför mossbevuxna berg med rotknölar och trädstammar och andra ojämnheter. ;-)

Japp, den sadeln tar vi! I morgon blir det en tur till affären för att lämna tillbaks det jag inte ville ha. Och så får jag köpa en ny egen gjord. "Kom ihåg, kom ihåg."

Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, arabhäst, galopp, sadlar, wintec, sadelgjord

Djupare förståelse

Nu börjar det nästan kännas som om det finns en plan - samarbetet mellan mig och Polly Fux. Jag hyser förhoppningar om framtiden. Jag måste bara ha tag i en ny sadel. Fort. Den hon hade med sig när hon kom, som "var utprovad till just henne" ger jag inte mycket för. Eller så var utprovaren både blind och annat, för det finns liksom inget läge alls som den passar i. Polly är ju inte alls bred om ryggen, men ändå trycker den på bogbladen och ligger liksom ovanpå hästen. Jag försöker lägga den långt bak, men det funkar inte heller, den åker fram till "sadelläget" strax bakom manken och där ligger den och trycker.
Jag har ju ridit henne sex-sju gånger nu, mest i skritt, men nu känner jag att jag vill faktiskt inte rida mer i den sadeln!

Igår fick jag lite hjälp - konkreta råd och tips på plats - av S, en jätteduktig tjej, och det gav mig verkligen jättemycket. Nu känns det som att jag har lite bättre "verktyg" att jobba med. Hon verkar också uppskatta stort att ridas i repgrimma istället för träns, där hon gick och tuggade på bettet hela tiden.
Nu har vi nu lärt oss one-rein-stop fullt ut och att flexa med huvudet åt bägge håll. Mycket användbart när hon stressar upp sig eller flyger iväg på det där okontrollerade sättet. Och det är så härligt, för det innebär ju inte alls att man rycker eller drar hårt i tygeln, utan man bara böjer nacken mjukt men bestämt med ena handen/tygeln och då måste hon ju stanna. Och då får hon omedelbart full eftergift! Vi har också tränat på att stå stilla - helt stilla - jättelänge, var som helst ute i skogen och att rygga långt och rakt. Sådana där små övningar som man kan göra lite då och då så hon får annat att tänka på än den presumtivt farliga omgivningen. Nu är hon så duktig på att stå still när man sitter upp och även precis efteråt!!

Nu tyckte Polly att hon kunde det där med att rygga jättebra, så idag tog hon till det själv lite då och då när hon inte ville gå fram för att det fanns en köttätande soptunna eller annat där framme! Hon nästan sprang baklänges! Men då blev det till att gå runt runt i stället. Hon fick liksom välja mellan att gå runt runt, eller gå framåt. Så jag tycker nog att det gick bra idag ändå! Målet är ju att hon ska kunna lita på mig så fullständigt, att hon inte behöver bry sig om eventuella faror längs vägen.
Jag kände mig mindre spänd själv också, och vågade låta henne ha lång hängande tygel hela tiden. Innan har jag tyckt att hon gått så otroligt fort och det har känts som om jag inte hade kontroll och då ville jag gärna ta i bägge tyglarna lite grann. Men då blev hon ju bara stressad. Hon HAR en snabb skritt och trav, men det är ju bara bra! Så länge hon håller sig till den gångarten jag ber om, så är det ju helt okej! Om inte, så kan jag göra halt, sitta till med sitsen, säga woa eller böja in huvudet. Mjukt och fint. Och det är så kul när man märker att det funkar! :-)

Hon är så duktig, min lilla lilla gumma!


Läs även andra bloggares åsikter om palencja, polly, arabhäst, repgrimma, sadel, tygel, brosk, bulor, smärta

Traktor med släp

Idag stiftade vi bekantskap med en traktor med släp.
Frk Fux kändes nästan som en vanlig häst att rida iväg på idag. Ok lite svajigt här och var, men inte mycket. Vi utökade turen något till att ta oss nedför backen borta vid mitt, ner till vägkorsningen där. Det var ju lite läskigt och främmande, men fuxan var så duktig så. Där gick vi rakt över, upp mot Mellangärde, när matte hörde ett brummande ljud nånstans långt borta.

"Hör! Ett fordon nalkas!" sade matten.
"Ja jag hör, vi skyndar oss att gå!" säger Frk Fux.
Men då säger matten det konstiga att vi ska vända och göra halt en stund. Fuxan tror att människan blivit galen. Nu hörs motorljuden högre och den stora farliga traktorn uppenbarar sig uppe på backkrönet. Och den närmar sig!
Snorkfröken är inte säker på att hon verkligen vill var med om det här. Den ser ju jätteläskig ut. Matten undrar lätt, under en panikartat sekund, över vilket håll den ska svänga nedanför backen, för den blinkar inte. Men den svänger neråt, bort från oss. Vi möter den alltså inte på riktigt, men den kör bara några meter ifrån oss.
Snorkfröken säger bara Fnork två gånger, sedan står hon nästan still. Nåja, hon darrar som ett asplöv hela tiden och hovarna trampar luft och jag är säker på att hon skulle kunna stiga till väders och gå upp i rök om hon ville tillräckligt mycket.
Men hon står kvar och är jätteduktig!!

På vägen hem sedan, så tar vi genvägen genom skogsdungen som Polly tycker är så rolig att gå och sedan övar vi trav - halt - trav - halt och det går så alldeles enastående bra att matte blir tårögd.

Någonstans kändes det som om vi hade lite 'connection' idag! :-)


Läs även andra bloggares åsikter om palencja, fux, araber, polly, snorkfröken, trav, traktor