Snorkfröken och jag: Palencja

måndag 28 januari 2013

Palencja

Polly heter alltså egentligen Palencja, men det känns lite långt och obekvämt i munnen, så jag kallar henne Polly.
Hon är sex år och är ett arabiskt fullblod som kommer från Janów Podlaski's välkända stuteri i Polen.
Där började hon med att tränas för galopp, men startade aldrig i något lopp utan såldes privat som treåring till en man och hans son i Polen. Hon reds in som fyraåring där och sonen red henne mycket fast bara i skog och mark. Men så åkte sonen till England och lämnade kvar Palencja i faderns stall. Vintern 2011 blev fadern sjuk och orkade inte sköta om hästarna i sitt stall. Han ringde en kvinna - Dana - från  Dama Dana Stables, också i Polen och frågade om hon kunde ta hand om hästarna. Dana kände Anne Birgitte Schou på Knarreborg Arabians i Danmark och visste att hon var på jakt efter fler ston till sitt stall.
Så kom det sig att Palencja åkte till Danmark, efter tre månaders tillridning hos Dana.
I maj 2012 kom hon dit, där hon fortsatte att tränas i dressyr under sommaren för att sedan säljas till en tjej i Dalarna.
Den resan tog lite grann musten ur lilla Polly, som anlände med mask och stressen gjorde också att hon tappat en massa i vikt - både muskler och hull. Att hon dessutom blev lite av hackkyckling bland de andra hästarna i hagen och alltid fick vänta till sist med att äta, gjorde inte saken bättre.

Hon är otroligt social och tillgiven och verkar ha en positiv inställning till livet. Men det som gäller för henne nu är att först och främst få känna lugn och ro, finna sig tillrätta i sin nya omgivning och med sin nya hästkompis så hon kan lägga på sig och gå på många promenader och bygga upp lite muskler.

Idag när vi gick ut en runda, så kan jag gott tänka mig vad som snurrade i hennes lilla söta huvud: "Vart ska vi nu? Ska jag flytta nu igen?" Hon gnäggade efter sin nyfunna kompis, som gnäggande sprang jämsides i hagen när vi gav oss iväg och det var lite oroligt där ett tag.
När vi kom hem till mitt, så blev det en liten paus med vatten och mat innan vi vände tillbaka och gnäggandet vid återkomsten började långt innan de kunde se varandra.

Indra ville nog straffa nykomlingen lite för att hon hade fräckheten att ge sig av sådär, så Indra skulle ha allt vatten och Indra skulle äta av alla hö-högar och hon bet vänligt men bestämt bak Pollys täcke om hon inte flyttade sig fort nog.
Förhoppningsvis går detta över, för när jag kom i morse stod bägge två inne i boxen och igår hade de ätit samtidigt i lugn och ro från varsin hög.

När jag åkte, hade de båda två gått långt ner i hagen tillsammans och stod där och kuckelurade...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar